Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

I periferin. Lundkvist och Karlsson har rest riket runt i jakt på skrönor och märkliga levnadsöden.

Karlsson, Lundkvist: Svenska hjältar

BOK: Petter Karlsson och Ulf Lundkvist fångar samtiden i sin bok om svenska hjältar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Var kommer alla snygga, gula och läsvärda böcker ifrån? Förr bara från Modernista förlag, men med boken Svenska hjältar av Petter Karlsson och Ulf Lundkvist, har förlaget Max Ström hakat på formgivningstrenden och mutat in samma hörn av färgkartan. En varmt gul fyrkant som platsar i kategorin konst-, på gränsen till så kallad coffeetablebok.
Författaren Karlsson och konstnären Lundkvist (pappa till Assar, den lilla korven i Nollberga) har under ett decennium dragit runt i Sverige på jakt efter skrönor och original, roliga historier och märkliga levnadsöden. De flesta av personerna som träder fram i boken har det gemensamt att de kommer från den så kallade periferin, det vill säga - är bosatta utanför de kvadratkilometer med oskäliga hyror som storstadens människor kallar Sverige, och inledningsvis är det en ganska bekant bild som målas upp, av den trötta och från stadshåll lite lustiga tillvaro som framlevs på landet, i kyrkosamfund och idrottsföreningar. Pensionärer spelar Bingolotto och åker buss till Borås för att rycka åt sig tygbitar för en spottstyver. Familjen Hjort i Örebro firar julafton varje dag och inleder varje morgon med traditionsenligt luciafirande. Och på den norrländska landsbygden är Eilert Pilarm, med sin svengelska tolkning av Elvis, större än the king himself.
Ja, tänk så konstiga de är där ute, med sina wunderbaums och dansbanor ...

Tack vare Karlssons mycket ödmjuka hållning och Lundkvists både ödsliga och respektfulla bilder (med den karakteristiska humor han gjort sig känd för med Assar) växer texterna ut till något annat än det förväntade. För det rör sig i själva verket inte om att göra sig lustig över kufar som inte tvättar sig, eller över vuxna män som varje helg spelar hockey i iskyla, trots att laget saknar utrustning, uthållighet och vinnarskalle. I stället utgör de arton nedslagen i verkligheten en uppvärdering av de liv som levs i anslutning till landsvägarna. Framförallt är det en hyllning till mångfalden; som man alltså inte behöver resa ut till storstädernas ytterområden för att hitta. Det räcker med att lösa en tågbiljett för några tjugor, gå runt på gatorna i, låt säga, Laholm - och fråga någon om de har hört talas om den i förtid bortgångne regissören Nore Norold - för att förstå att man inte alltid kan referera till Ingmar Bergman när svensk film kommer på tal.

Karlsson och Lundkvist har tillsammans presterat ett dokument över ett allt annat än förgånget Sverige. Dansbanorna är fyllda till bristningsgränsen varje kväll. Tillväxten av eremiter i Norrland är god. Och trots att författarna i Ydrefors inte hittar den utlovade korvautomaten, får de reda på att orten i varje fall har en indisk sekt!
Kanske är det i Ydrefors man hittar den berömda samtiden?