Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Karl Steinick | Paris bortom Paris

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Karl Steinick | Paris bortom Paris

Karl Steinick vandrar i ett Paris långt från turiststråken. Johan Werkmäster har följt i hans fotspår.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Sakprosa

Karl Steinick

Paris bortom Paris

Atlantis

En oktoberdag 1999 släntrar jag omkring i ödsliga Parc de la Villette, belägen i de gamla slakteri- och kötthandelskvarteren i Paris nordöstra utkant, mellan stadskärna och förort, mellan centrum och periferi, mellan det förflutna och den framtid som millenniumskiftet snart ska förpassa mig till.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag trivs i den urbana parken med dess raka gator och ytor stora och fria som paradtorgen i forna Östberlin. Ingen fågelsång hörs men väl bruset från Paris livligt trafikerade ringled, le périphérique. Detta är en stadspark i ordets egentliga bemärkelse, tänker jag – steril, rätlinjig, till delar asfalterad – och inte ett, som så många andra parker, försök att plantera ett stycke natur mitt i staden.

Parc de la Villette är en av många platser som berörs i kulturskribenten Karl Steinicks bok Paris bortom Paris. Han flanerar i en ständigt föränderlig stad, mestadels i de yttre arrondissementen dit få turister söker sig, områden som i dag förvisso är en del av Paris men som innan utvidgningen av stadsgränsen 1860 bestod av självständiga byar och kommuner: Butte aux Cailles, Village des Thermophyles, Charonne, Belleville med flera.

Ofta handlar det om arbetarområden som blev invandrarkvarter och som senare renoverats med stigande bostadspriser och status som följd. Vetgirigt och skarpögt rör sig Steinick i dessa urbana miljöer, finner spår av det förflutna och fragment som pekar mot framtiden.

Inte sällan lurar ”betongbrutalismen”, de håglösa höghusen, runt hörnet. Kanske väljer författaren då att smita in på en tyst, idyllisk smågata. ”De små gränderna framstår som motståndsfickor där samtiden ännu inte lyckats tränga in”, skriver han.

Paris bortom Paris är ingen guidebok, snarare en sympatisk och – trots sitt ringa format, 100 glesa sidor – kunskapsmättad vägvisare till utsiktspunkter i gatunivå som frammanar den franska huvudstaden ur delvis nya perspektiv.