Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Kan bli ett nytt evenemangsstråk"

Jag har en kompis som jobbar med bostäder och som berättat om hur svårt det är att få folk att ta de promenadvägar man tänkt sig när man planerar ett område. Om det är enklare att snedda över en gräsplätt kommer folk att göra just det, i stället för att välja den asfalterade gången. Då kan det vara lika bra att gilla läget och lägga lite stenplattor till en stig snarare än att sätta upp förmanande skyltar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det där är någonting som passerar i tankarna när jag stampande försöker värma mig i kallblåsten på Bananpiren. Här är det ju samma sak, fast tvärtom. Ingen sneddar ner till Bananpiren - om man inte har en absolut anledning. I många år har ändå såväl kommunen som olika arrangörer envist snitslat en bana hit för att få området att leva. Man försökte till och med, förgäves och dumt nog, byta namn på stället. 

Men det fäster inte. Enskilda kvällar på Bananpiren har varit magiska med allt från Metaltown och Way out West till EM-fester och motortävlingar. Men till vardags är detta ändå ett blåshål och en asfaltsöken under en bro där kylan trycks upp från det kringliggande vattnet.

"Det här är en magisk plats"

Nu försöker staden återigen lyfta piren i medborgarnas medvetande och turistguidernas ranking. Jag imponeras av projektledaren Gustaf Rönneklevs entusiasm när han upprepar att "det här är en magisk plats". Och han har ju faktiskt rätt - när solen skiner och sommarvärmen omfamnar Bananpiren är det jättefint här, men det är inte alls självklart att man kan få stället att leva under vinterhalvåret. 

Den mentala omvägen till Bananpiren är helt enkelt svår att bygga bort, det spelar ingen roll att den ligger "mitt i stan" när man tittar på kartan, så länge känslan består att det är bökigt att ta sig dit kommer det vara ett hinder som Gustaf Rönneklev och hans uppdragsgivare måste överbrygga.

Behöver vara ett alternativ

Det viktigaste verktyget blir att boka riktigt vassa evenemang. Det har bevisligen fungerat förut. Men för att Bananpiren på riktigt ska kunna axla Lisebergshallens roll och dessutom vara ett alternativ till moderna, bekväma Partille Arena krävs att logistiken fungerar i allt från transporter till hur det praktiska funkar på plats med insläpp, serveringar, toaletter, scenteknik.

Jag håller naturligtvis tummarna. Stan behöver både nya scener och nya mötesplatser. Och i den bästa av världar bildas det så småningom ett nytt, naturligt kultur- och evenemangsstråk från operan, vidare över vattnet via Bananpiren och vidare bort längs ett Ringön satt i dramatisk utveckling.