Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Boven i dramat. Det dröjde fram till 2017 innan Facebooks grundare Mark Zuckerberg erkände att han hade ett publicistiskt ansvar för de fejkade nyheter som grasserade på sajten. Bild: Lisa Thanner
Boven i dramat. Det dröjde fram till 2017 innan Facebooks grundare Mark Zuckerberg erkände att han hade ett publicistiskt ansvar för de fejkade nyheter som grasserade på sajten. Bild: Lisa Thanner

Kampen om framtiden har bara börjat

Karin Petterssons och Martin Gelins augustnominerade Internet är trasigt spårar demokratins kris till Silicon Valley. Sinziana Ravini läser en fackbok som är som ett Orwellskt thrillerdrama.

Sakprosa

Martin Gelin och Karin Pettersson

Internet är trasigt, Silicon Valley och demokratins kris

Natur och kultur

Alla vet att Facebook har blivit ett verktyg för folkmord, hat och fake news, att Twitter tillåter högerextrema sajter som Infowars att använda sig av deras plattformar och att Youtube älskar ge företräde åt konspirationsfilmer som bidrar till en allt mer polariserad värld. Även en harmlös video på en pianospelande labrador kan i kommentarsfältet helt plötsligt orsaka gräl om muslimer, Putin och Hillary Clintons privata mejl. Den nya hatkulturen håller på att slita världen itu.

LÄS MER: Så formar sociala medier våra känslor

Vem är boven i dramat? Silicon Valley och dess digitala guldgossar. Det är de som bär det största ansvaret för demokratins stora kris idag. I alla fall om man skall tro journalisterna Martin Gelin och Karin Pettersson som precis kommit ut med boken Internet är trasigt, Silicon Valley och demokratins kris. Det är först 2017 som Zuckerberg erkände sitt publicistiska ansvar vad gällde Trumps seger. Hur skiljer man mellan kvalitetsnyheter och påhittade nyheter. Hatkampanjer och aktivism? Ond och god vrede? Och vad kan vi göra föra att undkomma algoritmernas registrering av våra beteenden? Visst, datorer kan mäta vad vi gör, men kan de mäta vad vi innerst inne skulle vilja göra?

Amerikanska datanördar, ungerska högerextremister, ryska troll, finska aktivister. Alla får komma till tals i boken. Ibland upplever jag författarna som två hjältar i ett mission impossible-drama, som är något mycket stort på spåret. Varje ny upptäckt levereras med en kall, snygg och sexig retorik och varje person beskrivs i spetsfundiga drag, som lockar till vidare research, på ja, vad annars? Google och Youtube. Till slut känner jag mig som indragen i ett Orwellskt thrillerdrama och blir varse om mina gesters omedelbara bidrag till IT-världens generaliserade diktatur.

Jag älskar passagerna som går till botten med de dunklaste konspirationsteorierna om Bohemian Grove i San Fransiscos norra skogar som förenar världens företagstoppar i Illuminatiliknande backanaler, om alternativa sociala medier som Diaspora, avhoppade IT-gurus som skulle vilja se en IT-baserad Genèvekonvention. Däremot saknar jag en större, makroekonomisk diskussion kring Silicon Valleys samarbete med Saudiarabien, och några funderingar kring Silicon Valleys transhumanistiska übermensch-drömmar om evigt liv och kolonier i främmande galaxer.

LÄS MER: Omoralisk humor och skrattet som ventil

När jag i ett samtal med filosofen Toni Negri frågade honom vad vi borde göra för att rädda världen från en möjlig katastrof, svarade han: "Occupy Silicon Valley". Går det att skapa en revolution inom revolutionen? Tanken är svindlande, men efter att ha slagit igen Gelins och Petterssons fascinerande bok, känns den inte helt orealistisk. Vem vet? Den stora revolutionen kommer kanske komma från de kommande generationernas nya visionärer, från de som kommer vara beredda att både skapa och ta ansvar för det de skapat. Men var kommer gränsen i så fall gå mellan ansvar och toppstyrning ? Bör inte vi också ta ansvar? Jo. Men vi är inte är där än. En sak är säker. Kampen om framtiden har bara börjat.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.