Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/8

Köandet som förenar

Midsommar eller ej, för fansen utanför Ullevi är Bruce Springsteen en långt viktigare högtid än sill och små grodorna.

Den yngsta är sjutton, den äldsta 67 och de kommer från världens alla hörn. Förutom de nordiska länderna finns här skottar, amerikaner, tyskar, belgare, spanjorer med flera. Alla förenade i den provisoriska stad som vuxit upp på Bergakungens tak i väntan på Springsteens två första konserter på Ullevi.

Och sen i juli är det dags igen? 

– Ja, men då håller vi inte i kön. Utan då dyker vi upp som vanliga köare, säger Hanna Sundwall som är delad nummer 1 tillsammans med Lina Damberg Molin och som tillsammans med henne och Sonja Strandberg (nummer 5) anordnar årets Bruce Springsteen-kö. 

– Det är väldigt kul att engagera sig i köandet och se till att det går till på rätt sätt. Vi har ju köat många gånger tidigare och gör det dels för att det är så kul längst fram men också för att de blir en sådan härlig gemenskap mellan oss som köar. 
Strax efter klockan ett på torsdag var antalet köande på plats över hundra och de som kom redan på lördag eftermiddag (alltså en vecka innan den första konserten) sa att det gick se hur antalet köare ökade kraftigt rent procentuellt ju närmare konsertdagen kom. 

Men ni blir ju sittande här under midsommar, hur tänkte ni där? 

– Bruce är en större högtid för oss. Midsommar är ju varje år, säger Hanna Sundwall. 
– Men vi gör lite spontanfirande där vi fixar potatis och sill. Det blir ett litet internationellt experiment att lära alla de här människorna att dansa små grodorna.

Ni har ju inte fått det rätt tufft köväder, hur hanterar ni det? 

– Ja det blir spännande med alla monsuner. Vi har sagt åt alla att ha regnkläder. Många av oss antingen minns eller har hört talas om hällregnet som föll över kön 2012, så vi är förberedda på vad som kan ske. 

Trots att köande ofta förknippas med väntan säger de på plats att det är ett under hur fort tiden går. Det finns alltid något att göra, något som skall handlas, fixas eller så går det bara att sitta och prata. Om än att dagarna tenderar att rinna ihop i varandra. Men folket på plats är vana. Hanna, Lina och Sonja har varit på fjorton, tolv och tjugoen konserter vardera och liknande höga siffror återkommer bland köarna. 

Eddie Johanson har exempelvis varit på hela 71 stycken. Hans första konsert var 2003 på Ullevi under The Rising-turnén. Sen tog det fyra år innan han såg honom igen 2007 i Globen och då hände något inom honom. Nio år senare har han hunnit med ytterligare 69 konserter. På frågan om hur han motiverar det ekonomiskt säger han att det inte är så svårt. 

– När vi tältar kostar det ju inget och flyg är ganska billigt om du är ute i tid. Jag jobbar ju heltid samtidigt men alltså jag tycker om det så mycket så det är bara att få det att funka.