Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Justin Reynard (till höger) jobbar just nu med att utveckla en digital version av samlarkortsspelet "Doomtrooper" som ursprungligen gavs ut av svenska Target Games på 1990-talet där Fredrik Malmberg (till vänster) var en av grundarna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kärlek, nostalgi och rymdmonster

Spelbranschen har vuxit explosionsartat de senaste årtiondena. Men allting är inte enorma produktioner och hundratals anställda. Det finns fortfarande enskilda utvecklare som drivs av det de själva beskriver som kärlek.

Utomjordiska monster, maskingevär med motorsågar på och magianvändande krigare i stora rustningar – 1990-talet var ett speciellt årtionde på många sätt. För en amerikansk tonåring var det också första mötet med ett svenskt samlarkortspel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Jag började spela "Doomtrooper" när jag var typ 13 år. Jag tyckte att det var fantastiskt. Vi spelade och lyssnade på Metallica, det var heavy metal helt enkelt, det passade väldigt bra ihop med det futuristiska och demoner och vapen, säger Justin Reynard.

"Doomtrooper" kommer ursprungligen från Target Games, en svensk spelutvecklare som gav ut rollspel, brädspel, figurspel och samlarkortspel i bland annat "Mutant Chronicles"-världen – en fiktiv framtid där utomjordiska monster svämmar över de bebodda planeterna i solsystemet och hotar mänsklighetens fortsatta existens.

Svensk historia

- Jag sögs liksom in i det och kompisgänget köpte rollspelsböckerna och figurspelet och försökte luska ut världen bakom, säger Reynard.

För svenska Target Games var "Doomtrooper" ett sätt att bredda "Mutant Chronicles"-världen och samtidigt slå sig in på en relativt ny marknad.

- Jag tror att när vi kom ut så var vi det tredje samlarkortspelet, det bidrog till framgången, säger Fredrik Malmberg som var med och grundade Target Games.

Att hålla sig kvar i framgång var dock svårare. Tiden gick, monster, magi och motorsågar gav vika för realism inom spelvärlden och teknikutvecklingen gjorde fysiska spelmöten sekundära, i stället gällde att mötas online. Intäkterna försvann. "Doomtrooper" gick från succé till produktionsstopp på fem år 1994–1999.

Digital framtid

Men vid det laget var fröet redan sått hos Reynard:

- Kompisgänget splittrades och vi flyttade för att plugga vidare på olika ställen. Men jag kände alltid att jag ville spela det igen, säger han.

Studier inom spelutveckling gjorde verklighet av tanken. Och även om Reynard jobbat på stora titlar som "Fallout: New Vegas" säger han att det första han ville utveckla var "Doomtrooper".

- Jag ville återskapa minnena från barndomen, alla de där roliga stunderna då jag spelade med kompisarna. Det tog ett tag innan jag fick tag på "Fred" (Malmberg) dock, säger han.

- Vi hade gemensamma bekanta så jag visste att han inte bara var ett naivt fan som saknade uppfattning om hur mycket jobb det krävdes. Samtidigt var det en attraktiv tanke för oss när vi börjat göra nya versioner av rollspelet och figurspelet, säger Malmberg.

Annorlunda upplägg

Duon var snabbt överens om att det inte var läge att försöka konkurrera med jätten på området, "Hearthstone". I stället pratar de om att spelet när det blir klart ska vara "skalbart".

- Konkurrenterna är stora och måste dra in mycket pengar. Det behöver inte vi. Jag vill fokusera på de som är trötta på trollkarlar och drakar, de som är trötta på "Hearthstone" och "Hearthstone"-kopior. Vi vill gå en annan väg. "Doomtrooper" är mer strategi, spelupplevelsen är unik. Folk kommer förhoppningsvis trilla in varefter de hittar oss och så kan vi växa därifrån, säger Reynard som i stort sett drivit utvecklingen på egen hand de senaste två åren.

TT: Vad skulle räknas som en framgång?

- För mig? Att bli klar, säger Reynard.

- Jag tror att få en stabil och nöjd användargrupp. Och det spelar inte riktigt någon roll hur stor den är, om det är 4 000 eller 40 000. Så länge spelet lever på nytt, säger Malmberg.

- Jag gör inte det här för att bli rik. Det här drivs av kärlek eftersom det är en så stor del av min barndom. Och om det därutöver blir en ekonomisk vinning så är det grädden på moset, säger Reynard.