Käckt men fräckt på Liseberg

"Vad skönt det är att stå i tv och säga att man är en jävel på kärlek." Ja, Lotta Engberg är mycket riktigt bra på kärlek. Men trots handmålade skyltar med texten "Vi älskar dig Lotta." är publiken till en början lite svårflirtad denna fjärde gång för Lotta på Liseberg. Och det regnar inte ens.

ANNONS
|

Kanske är det ändå de mörka molnen som lurar över publiken som väcker en viss oro. Men Lotta ger och ger - och tillslut ger även publiken.

Eventuellt är Ace Wilders publik inte här alls denna kväll. När hon inleder allsångsaftonen med Melodifestivallåten Don't worry är både mottagandet och uppträdandet ganska intetsägande. Å andra sidan är Busy doin' nothin' hur bra som helst, kanske för att den rätt mycket festligare, eller så var Ace Wilders publik bara sen.

När Loa Falkman gör entré är det bara att konstatera att han som vanligt har en väldigt mäktig sångröst. Men tyvärr har han även samma tröttsamma förmåga att ofta påpeka kvinnors utseenden eller hjärnkapacitet. Med det sagt så lossnar allsången när Loa Falkman sjunger Evert Taubs Dans på Sunnanö.

ANNONS

LÄS MER:Sanna VS Lotta: Vem är bäst?

Det är just veteranerna som fungerar bäst denna kväll. När Charlotte Perrelli, som precis som Loa Falkman senast sågs i tv på prinsessan Victorias födelsedag på Solliden, kliver upp på scen tillsammans med Brolle blir det äntligen någon slags riktig stämning.

"Du är så käck"

Och den håller i sig väl när Ken Ring med framför sin Ger dig allt jag har. Han slår på stort med scenen full av dansare och glitterkonfetti, och ger nog i alla fall nästan allt han har. Dessutom är kontrasten mellan Lotta och Ken absolut smårolig. De sammanfattar varandra bra själva.

- Du är så fräck Ken.

- Ja, och du är så käck.

Mot slutet står publiken till och med upp och klappar med i Sommartider och Waterloo för allt vad de har. Och himlen är dessutom oskyldigt blå. Både stämningen och sommaren återhämtar sig ofta tillslut.

Lotta på Liseberg

Publik: en skara på 7200 - lite svårflirtade men tillslut glada.

Bäst: Ken Rings fantastiska dansare som fyller hela scenen.

Sämst: När Loa Falkman pratar utseenden i stället för att sjunga.

ANNONS