Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Juli utforskar en svag kropp

Naken ger hon svagheten svängrum i föreställningen Everything Remains.

Scenkonst

Fakta: Juli Apponen
Född: I Helsingfors i Finland 1981, bosatt i Sverige sedan 2001.
Yrke: Dansare, performance-artist,koreograf, skådespelare, regissör.
Karriär: Har satt upp flera uppmärksammade föreställningar bland dem Life is hard and then you die - part 3 (2014) och Everything Ends With Flowers (2012).
Tematik: Ifrågasätter givna föreställningar om representation, genus, kön och erotik. Arbetar gränsöverskridande med representation, självbild, teater, koreografi och scenkonst.
Aktuell: Med soloföreställningen Everything Remains spelas på Atalante under West Pride 9-11 juni.

En smärtsam kropp. En knappt förnimbar rörelse. Juli Apponen använder sig själv som forskningsmaterial och tänjer publikens tålamod i föreställningen Everything Remains.


När Jon Skulberg och Juli Apponen för fyra år sedan tillsammans arbetade fram föreställningen Everything ends with flowers lät de sig inspireras av ett klokt citat av franska feministen och filosofien Hélène Cixous.
”Den enda bok värd att skriva är den som vi egentligen varken har modet eller styrkan att skriva.”


Under årets West Pride har du möjlighet att se uppföljaren Everything Remains, där Juli Apponen - nu naken och med utstuderat långsamma rörelser - utvecklar liknande filosofiska och existentiella funderingar.


Ytterligare ett Cixous-citat var aktuellt under framväxten av föreställningen:
”Måla är att försöka måla vad du inte kan måla, och skriva är att skriva vad du inte kan veta innan du skrivit det: pre-vetande och icke-vetande, i blindo, med ord. Det inträffar precis i det ögonblick då blindhet möter ljus.”

Precis så konstnärligt och experimentellt vill Juli Apponen arbeta. Med så långsamma rörelser att det knappt ens går att kalla ”dans”, ett utforskande på väg mot nya insikter:
– Vi frågar oss vem som ska få vara på scenen och är intresserade av svaghet av olika slag, förklarar Juli Apponen när vi ses en morgon på Rosenkafét, omringade av skir grönska.
– Jag och Jon försöker se potential i svaghet av olika slag. Långsamheten. Tröttheten. Det är nog väldigt många som kan känna igen sig i det, och vi tar aktivt avstånd från den högpresterande dansaren som är gängse norm och som kan ses närmast som en elitidrottare.


Juli Apponen utstrålar visserligen både lugn, humor och mental styrka när vi ses, men är märkbart försvagad kroppsligt bara sedan förra besöket i Göteborg 2014.
Efter en könsoperation med komplikationer och totalt åtta operationer på fyra år lämnades hon med fysiska och psykiska trauman som används som material på scenen. En gång enormt fysiskt aktiv och såväl klättrare som akrobat tvingas hon nu leva med kronisk smärta.
– Jag visste ju att jag skulle operera mig och vara svag den första tiden, men anade inte hur illa det skulle gå, säger Juli Apponen som beskriver tiden efteråt som ett ”totalt existentiellt kaos och minst sagt en besvikelse”.


Som transperson ser hon föreställningen som ett tydligt politiskt ställningstagande, i en tid där tillväxt och prestation applåderas medan svaghet och orkeslöshet föraktas.
– Tanken är att radera bort den existerande blicken som bara ser mig som Den Andra. Nakenheten och det avskalade är inte alls fråga om effektsökeri utan kopplat till att jag befinner mig just där. Utblottad. Publiken får en annan koppling till mig och får väldigt mycket tid att studera mig när jag ligger där. De kan ta in varje del tills de slutar se mig som en naken person, tills en slags mättnad infinner sig.


Everything Remains handlar om åren som varit och vad som hänt med Juli Apponens kropp.
– Vad består, och vem är jag i det? För mig är det en öppen fråga.