Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Judith Butler: Genus ogjort; kropp, begär och möjlig existens

Den andra antologin på svenska med texter av queerteoretikern Judith Butler är fascinerande. Filosofens teoretiska utgångspunkter är inte alltid enkla att följa, ändå tränger hennes tankar fram med en sällsam lyskraft.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.


Queer-teoretikern Judith Butler slog igenom i den akademiska världen med Gender trouble (1990) där hon gjorde tabelras med gängse uppfattningar om kön och genus. Vi är inte våra kön utan vi gör dem, menade Butler, och med exempel hämtade ur HBT- (homo- , bi- , trans-) världen nöjde hon sig inte med att hävda att (det sociala) genusbeteendet är performativt utan menade att även (det biologiska) könet är det.
Ja, gränserna mellan kön, sexualitet, identitet flyter, subjektet är inte färdigt enligt Butler, utan kan alltid omforma sig i en aktiv process: det finns inget original. Således skall en så kallad butch, alltså den "maskulina" parten i ett lesbiskt förhållande, och en femme, den "feminina" parten, inte ses som kopior av det heterosexuella förhållandets "urversion" enligt Butler, utan manlighet och kvinnlighet överhuvud är performativt iscensatta konstruktioner.
På svenska introducerades Butler 2005 med Könet brinner!, ett urval essäer från 90-talet i översättning av Karin Lindequist och med introduktion av Tiina Rosenberg, docent i teatervetenskap, professor i genusvetenskap och avhoppad styrelserepresentant för Feministiskt initiativ. Urvalet kritiserades av historikern Sara Edenheim i en omtalad recension i tidskriften Ord & Bild (nr 1/2005) för att vara tendentiöst och förenklande; Butlers mer komplicerade psykoanalytiska resonemang hade inte beretts plats och översättningen var bristfällig.
Rosenberg och Lindequist återkommer nu med en andra volym, en översättning av Butlers egna essäurval från 2004, Gender undone, en svåröversatt titel onekligen, som på svenska fått namnet Genus ogjort. Min uppfattning är att man lyckats betydligt bättre med denna andra volym, Rosenbergs inledning är överskådlig och informativ och översättningen flyter i stort sett bra om man bortser från några onödiga missar vad gäller psykoanalytiska begrepp och en och annan osnygg anglicism.
Boken består av en heterogen samling essäer och föredrag från 1999 till 2003 och bjuder på intressant läsning. I en artikel diskuteras fallet David/Brenda; David föddes som pojke men vid åtta månaders ålder, när en läkare skulle operera hans förhud, brändes större delen av hans penis bort genom försumlighet. Föräldrarna övertalades sedan att låta barnet växa upp som flickan Brenda och testiklarna avlägsnades. David/Brenda hade en tvillingbror och kom därför att utgöra ett kanske alltför perfekt objekt för psykologiska teorier och spekulationer kring kön och genus och resten av livet tycks hon/han ha varit föremål för olika experters göranden och låtanden; i tonåren byter David/Brenda kön igen efter konsultation från ett andra psykiatriskt team, och det slutar lika tragiskt som man kunde frukta, med självmord vid 38 års ålder.
Butler visar hur den första könskorrigeringen görs i normaliseringens namn (barnet skulle se normalt ut), och det andra i naturens namn (barnet skulle återföras till sitt genetiska öde). Butler vill här förskjuta frågan om vilket kön och vilket genus som var "det sanna" till att utvidga gränserna för dessa.
"Jag vet inte hur jag ska bedöma den frågan, och jag är inte säker på att det tillkommer mig att göra en bedömning. Kräver rättvisan att jag beslutar? Eller kräver rättvisan att jag väntar med att fatta ett beslut, att jag iakttar en viss försiktighet i vilken alltför många redan gjort brådstörtade bedömningar?" Butler framstår här som varligt välformulerad och betraktar snarare begäret, människan och livet utifrån brist och sorg än hon vredgas över livets begränsningar.
Butler befinner sig i denna bok i stort innanför en psykoanalytisk referensram och den ende som hon refererar till mer än Freud, Lacan och Kristeva är måhända Michel Foucault. I två centrala kapitel diskuterar hon incesttabut respektive oidipuskomplexet; hon föredrar att tolka oidipus brett och menar att det finns många frågor där psykoanalysen på ett avgörande sätt kan bidra med förståelse vad gäller det psykiska livet hos dem som lever utanför normativt släktskap:
"Vilka fantasier om homosexuell kärlek anammas omedvetet av barn i homofamiljer? Hur uppfattar barn som skilts från sin första familj eller som fötts genom insättning eller donatorinsemination sitt ursprung? Vilka kulturella narrationer finns tillgängliga för dem, och vilka speciella tolkningar gör de av dessa förutsättningar? (...) Och hur kan vi börja förstå vilka genusdifferentieringar som försiggår för barnet när heterosexualitet inte är presumtionen för oidipalisering?"
Men denna bok har också den smakfulla egenskapen att ifrågasätta och kritiskt diskutera den "egna disciplinen" inifrån, detta gäller inte bara psykoanalysen och filosofin utan även i högsta grad HBT-rörelsen, exempelvis diskuterar hon olika uppfattningar inom rörelsen kring att acceptera könsidentitetsstörning som en psykiatrisk diagnos. Och beträffande kampen för homoäktenskap menar hon att den delvis kan förstås som ett begär efter statens begär: "Det är följdriktigt med tanke på dess historia att den lesbiska och homosexuella rörelsen vänder sig till staten: den samtida kampanjen för homoäktenskap är i viss mening en respons på aids, och, särskilt, en skamsen respons. Homosamhället försöker förneka sin så kallade promiskuitet, och framstå som friska och normala och kapabla att upprätthålla varaktiga, monogama relationer".
I den avslutande personligt hållna essän "Kan filosofins 'Andre' tala?" ges man möjlighet att följa Butlers egen filosofiska bildningshistoria, från tonårens Spinozastudier via Kierkegaard och feministisk filosofi till Hegel, vars tänkande hon menar utgör grunden för förståelse av Annanhet. Butler påtalar svårigheten att bedriva filosofisk verksamhet inom de filosofiska institutionerna och att filosofin har fått ta plats inom andra ämnesområden, själv är hon också symptomatiskt nog professor i retorik och jämförande litteraturvetenskap.
Det är överlag en fascinerande samling artiklar Butler producerat, texter med en lyskraft som tränger fram även där jag står frågande inför hennes teoretiska utgångspunkter - som exempelvis det radikala bortseendet från könets biologiska och kroppsliga aspekter.