Moa Gammel i rollen som Eva Thörnblad i Jordskott.
Moa Gammel i rollen som Eva Thörnblad i Jordskott.

Jordskott

ANNONS
|

De internationella inköparna står i kö för SVT:s nya dramaserie Jordskott. Jag förstår varför. Jordskott är faktiskt fenomenalt bra och ett stort kliv in i en ny guldera för svenskt tv-drama.

Men det börjar skakigt. De allra första replikerna gav mig kalla kårar. Åh, nej! Inte ännu ett svenskt drama där skådespelarna pratar styltigt som vore det en skolpjäs.

Läs också: Gammel söker svar – i en gåtfull urskog

Men efter den obegripligt överspelade inledande scenen är dialogen befriande lätt och vardaglig, vilket på ett elegant sätt balanserar alla övernaturliga inslag och stora känslor. Den omedelbara parallellen jag drar är till den snygga franska serien Gengångare från 2012, där just mötet mellan lågmäld dialog och fantastiska händelser är nyckeln till framgång.

ANNONS

Men det finns en ännu tydligare inspirationskälla. Jordskott är en dramaserie i rakt nedstigande led från Twin Peaks (Det äts bärpaj! Den lilla polisstationen har en Dale Cooper-lookalike! Och visst finns det en "Log Lady"!) Sämre förebild kan man ju ha.

Serien är inspelad i Sala i Bergslagens hjärta och platsen är en viktig fond till dramat. Precis som i ovan nämnda serier framstår den lilla orten Silverhöjd som isolerad och omgiven av en hotfullt ruvande urskog. Korpar flyger, dimman ligger tät över mörka vatten och alla bär på omsorgsfullt nedtryckta hemligheter.

Är det klyschigt? Ja, bitvis, och som tittare kan man ju ha olika svårt för övernaturliga fenomen och besjälad natur. Men på något sätt tar sig Jordskott ur klichéfällorna. Det verkliga hotet kommer från människors girighet och egoism och eftersom rollbesättningen är utsökt (Moa Gammel! Göran Ragnerstam! Johannes Brost!) och personregin är känslig så lyfter berättelsen och blir ett suggestivt, beroendeframkallande drama.

Därtill är historien rappt berättad med många elegant hopflätade sidospår, något som vi inte är bortklemade med när det gäller svenskt drama.

Är det början på en ny storhetstid för svenskt drama vi ser? Jag vill tro det. Nyss avslutade Blå ögon var ojämn, men vågade mer och siktade högre än vad vi har sett på länge. Jordskott är också egensinnig och konsekvent.

ANNONS

En gemensam nämnare är att serierna är sprungna ur en persons vision. Blå ögon är manusförfattaren Alex Haridis hjärtebarn, i Jordskott heter upphovsmannen Henrik Björn. Det är modigt att låta dem löpa linan ut. Och det är då det kan bli så här bra.

ANNONS