Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Jonas Gardell på seminariescenen på bokmässan i Göteborg. Bild: Tomas Ohlsson.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Jonas Gardell drog storpublik på mässan

I sina första shower hade Jonas Gardell alltid en ryggsäck med sig – som en symbol för att han inte hörde hemma där. Efter tre decennier på scen har han gått från ufo i ryggsäck till älskad artist.

Det är över 30 år sedan han släppte sin debutbok Passionsspelet, 30 år sedan han satte upp sin första föreställning och 30 år sedan han blev tillsammans med Mark Levengood.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Då var han ”ett litet ufo som hälsade på i mellanmjölkens värld” som han själv beskriver det. Men Jonas Gardell blev kvar, och idag är han en folkkär artist och författare.

Kön som ringlar sig lång utanför hans seminarium på Bokmässan är bara ett bevis på det. 
Kanske kan man säga att Jonas Gardell gör ett slags bokslut över sitt liv nu, tidigare i år hade showen 30 år tillsammans premiär och i september släpptes boken Bara på besök. En bok som är en slags självbiografi med 30 år av bilder och texter som beskriver hans liv och karriär. 
 

Det är en energisk Jonas Gardell som går upp på seminariescenen under Bokmässan för att – efter att ha flyttat runt en blomkruka som borde vara en fikus istället för ljung – berätta om sitt senaste boksläpp.

– Den kom till i samband med att jag satt och tittade igenom bilder inför föreställningen 30 år tillsammans, jag såg att det skulle räcka till en hel bok. Så man måste tycka om att se bilder på mig, för det är väldigt mycket bilder på just mig i boken.

Sedan debuten har Jonas Gardell gett ut över tjugo böcker och gjort nästan lika många scenshower. I sitt författarskap lägger han ofta fokus på människor som befinner sig i utanförskap, något som gjort att många har trott att hans romaner handlar om honom. Men i Bara på besök skriver han faktiskt självbiografiskt för första gången.

– Folk har alltid sagt att En komikers uppväxt var självbiografisk, jag har alltid sagt att den inte var det, men det är ingen som har lyssnat. Så jag har sedan den boken två uppväxter – en fiktiv och min riktiga. Faktum är att jag nästan minns den fiktiva bättre. 

Jonas Gardell sammanfattar sig själv när han står där på Bokmässans scen, då en ung pojke – idag en medelålders man. Mycket har hänt sedan dess, från två kanaler på tv till hundratals. Han vänder sig också till en yngre deltagare i publiken och nämner Ingemar Stenmark (som för övrigt sitter och signerar sina egna memoarer ute i mässalen).

– Tänk, han åkte skidor på den tiden, ja det är sant, han i Let’s dance. 

Själv tycker Gardell att han har blivit som Lill-Babs. När han var liten tyckte han att Lill-Babs var en sån som hade funnits för alltid.

– Nu när jag själv är en medelålders man så händer det ofta att jag träffar personer som inte har levt utan att Jonas Gardell har funnits. Jag har blivit Lill-Babs, då får man göra en sån här bok med en massa bilder på sig själv.

Men Bara på besök är inte bara en bilderbok, den är full av texter och essäer av och om Jonas Gardell. På de första sidorna finns en sångtext han skrivit åt artisten Ulrik Munther.

”Jag vet inte hur man gör när man lever, fast jag vet vad jag vill, jag vill leva ett liv värt att dö för” låter några av raderna. På nästa sida syns en artonårig Jonas Gardell med en megafon demonstrera för sina rättigheter.

– Jag önskar jag kunde ta den där pojken i handen och säga att vet du vad, du kommer leva ett liv värt att dö för.  

Idag har Jonas Gardell också packat upp den där väskan som han alltid hade med sig på scen i sina shower. 

– Väskan var en slags undermedveten symbol för att jag inte hörde hemma och bara var på besök. Jag har gått från utanförskap till någon som är här för att stanna. Och jag är väldigt stolt över att jag är min generations egen Lill-Babs.