”Studerkammaren är en trämöbel placerad på golvet i en katedral … Rummet i sin helhet är organiserat kring denna möbel (och möbeln i sin helhet är organiserad kring boken) …” Den ”möbel” Georges Perec här syftar på i sin beskrivning av renässansmålaren Antonello da Messinas Den helige Hieronymus, är en sorts arbetsrum ställt inuti en större rymd som dess fromme invånares tanke samtidigt omsluter. Under läsningen av John Williams återupptäckta universitets- och äktenskapsroman Stoner föresvävar mig detta porträtt av översättarnas och bibliotekariernas skyddshelgon.
Messinas allegori fångar nämligen insikten om att det beboeliga rummet i någon mening måste vara större inuti än utanpå. I John Williams skildring av den fiktive litteraturläraren Stoners liv (1891–1956) genomsyras likaledes förhållandet mellan den större världen och den intima av litteraturens sätt att dra till sig ny mänsklig erfarenhet och på så vis överskrida den kontext man försöker hänvisa den till.
William Stoner är en man av lantproletär härkomst. Som begåvad yngling får han stipendieplats på ett universitet i Missouri och väljer litteraturhistoria, en väg han sedan inte viker från. Han gifter sig med enda dottern till en bankir. Äktenskapet blir ett martyrium för båda parter.
Scenen växlar mellan å ena sidan Stoners tillvaro på universitetet, med undervisningens möda och lycka, de akademiska intrigerna och det ständiga läsandet, och å den andra timmarna i det hos svärfadern belånade hemmet. Inkapslad i sin egen ångest bedriver hustrun hemmavid ett krig mot just litteraturens underligt självöverskridande frihet, vilken svävar som en aura kring hennes med åren alltmer tystlåtne make. Bland annat driver hon ut sin man ur hans arbetsrum och berövar honom dotterns tysta sällskap för att stäcka barnets begynnande intellektualitet och designa henne till en normal medelklasskvinna.
Kriget mellan Edith och hennes hatobjekt – litteraturen, skapandet, den självöverskridande meningen – dominerar äktenskapsskildringen. Genom olika slags psykosomatiska attacker drar hon till sig och förbrukar omvärldens sinnesfrid och lyckas på så vis upprepa den känsla av kränkning och ensamhet som hon fått med sig från föräldrahemmet.
Så får man lov att spekulera kring denna genuint sorgliga karaktär. Hon ges inte alls lika stort utrymme som den i äktenskapet isolerade advokathustrun Mrs Bridge, vilken Evan S Connell så minnesvärt porträtterade i romanen med samma namn från 1959, sex år innan John Williams utgav Stoner. Liksom Richard Yates äktenskapsroman Revolutionary Road (1961) skildrar Williams och Connell en trygghetsutopi som mals sönder av den yttre världens krafter. Stoner förlorar tidigt en ung studiekamrat i första världskriget, och hans dottersons pappa dör i det andra.
Beträffande betydelsen hos dessa tre och andra nu återupptäckta efterkrigsklassiker, kan man kanske säga att de träder fram för oss därför att vår samtid behöver tolka sig själv genom dessa närbelägna, nu försvunna världar som ändå efterhängsna tycks föregripa något i vår egen tids kollektiviserade ensamhet.
Eftersom Stoners klassresa och yrkesbana redan från början väsentligen utgör ett ständigt självöverskridande, kan han till priset av viss isolering stå upprätt i stormen av förändringar. Förhållandet mellan latinlärdomens retorik och renässansens litteratur blir hans specialområde, och han insisterar med stillsam energi på dess aktualitet. Det är ett gripande porträtt. Men det är ingen snyftare.
Ty eftersom hans liv trots det katastrofala äktenskapet också innehåller en grann lärargärning, en älskad dotter, en publicerad bok och en stor kärlekspassion med en yngre, kvinnlig doktorand, kan det knappast kallas misslyckat. Han lever ju ett rikt liv som trots detta är oändligt sorgligt. Det är denna stränga, idag otidsenliga ekvation som ger Williams välkomponerade, känsligt men återhållet formulerade romantext dess stabilitet och existentiella appell.
En av hemligheterna med romanen Stoners kraft är som antytt hur den översätter psyke till rum och vice versa. Men också formlösa och flyktiga känslor avlyssnas med varsamheten hos en som själv har upplevt dem. Ifall mötet mellan människor blir fruktbart eller ej avgörs inte av rummets storlek eller lokalisering. Stoner och hans älskarinna Katherine lever ut sin kärlek i en källarbostad, medan Stoner och hans hustru på tionde våningen i en hotellsvit erfar smekmånadens fiasko mot bakgrund av en hänförande vy.
