Alla platser speglar i någon mån hela världen. Det är en insikt som vinns när man läser Johan Werkmästers vindlande reseskildring Lärkorna i L’Aquila.
Boken handlar om den italienska regionen Abruzzo, vänd mot Adriatiska havet, karg, glest befolkad och bortglömd – men den lär oss också en mängd andra saker, litterära, historiska och religiösa. Johan Werkmäster besöker den ena byn efter den andra och hittar levnadsöden som han sedan, lärt och infallsrikt inventerar åt läsaren.
Det kan handla om den italienske författaren Gabriele D’Annunzio, född i Abruzzos största stad, Pescara, mystisk och med politiska ambitioner under den stormiga Mussolini-eran i Italien.
Eller om den amerikanske författaren John Fante, vars far var en utvandrad murare från Abruzzo. Johan Werkmäster berättar om att John Fante bara vid ett tillfälle, 1960, besökte sin släkts hemby, Torricella Peligna, men fann den utstråla ”fattigdom och tristess”, så han brydde sig inte ens om att kliva ur bilen utan körde bara därifrån.
Jag älskar sådana där detaljer, som öppnar läsningen mot ett slags existentiellt vemod. Och Johan Werkmäster är bra på att hitta de detaljerna. Och själv kliver han förstås ur bilen och vi får veta vad Johan Fante missade. Inte så mycket, visade det sig.
Johan Werkmäster ger en bild av Abruzzo under 2000-talets första decennium som är applicerbar på stora delar av Italien idag. Den generation som växte upp under Berlusconis korrupta styre är utan framtidshopp, arbetslösheten är stor och landsbygden i allt högre grad något man vill lämna.
Hela den känslan etableras som en mäktig undertext till den lärdom Johan Werkmäster förmedlar när han tar sig mellan byarna i Abruzzo och möter människor och historier. Johan Werkmäster är en främling i här, han talar inte italienska, men han är en god iakttagare. Och ur iakttagelsen föds reflektionen. Inte sällan överlåter författaren den att födas hos läsaren, det är sympatiskt.
Som när Johan Werkmäster i flera kapitel tar med oss till andra världskrigets fasor. Mycket blod flöt i Abruzzo när de allierade ryckte fram och mötte hårt tyskt motstånd. Minnena från den tiden plågar fortfarande regionen. Och under Mussolinis diktatur förvisades politiskt oliktänkande och judar till små och ensligt belägna byar på den italienska landsbygden, till det passade bergiga Abruzzo bra.
I en av de byarna, Pizzoli, berättar Johan Werkmäster den smärtsamt vackra kärlekshistorien om det förvisade paret Natalia och Leone Ginzburg. Hon en av Italiens viktigaste författare, han rysk jude och historiker. Slutet på den historien blev så grym som den kan bli när krig sätter agendan för vad ett mänskligt liv är värt.
Jag skulle kunna fortsätta att fördjupa mig i det ena levnadsödet efter det andra som beskrivs i Lärkorna i L’Aquila, alla med sitt ursprung i Abruzzo. Eller i den fascinerande historien om ”Veronikas svetteduk”, den som sägs visa hur Jesus verkligen såg ut och som kanske inte alls finns i Rom utan i en liten kyrka i en by i Abruzzo.
Johan Werkmästers språk har en extra innerlighet – ja, texten utstrålar en märklig värme – i just det här kapitlet när han följer i svettedukens spår.
Till slut är vi framme vid den katastrof som ni kanske minns från nyhetsflödet påsken 2009, jordbävningen i L’Aquila som krävde 300 människoliv och gjorde 70 000 hemlösa. Och Berlusconis famösa uttalande att de som satt chockade i tältlägren skulle ”känna sig som om de vore på campingsemester.”
Johan Werkmäster åker dit och ser förödelsen. Reseskildringen slutar där, tungt och tragiskt, men på de sista raderna hamnar ändå en hink nyfångade rakknivsmusslor på bordet, att avnjutas råa. Livet går vidare.
Ämnet
Johan Werkmästers reseskildring Lärkorna i L’aquila handlar om den italienska regionen Abruzzo.
Skribenten
Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning. Gästrecenserade i GP senast antologin En dag i Dublin. Om James Joyces Ulysses.
Fotnot: Johan Werkmäster är medarbetare på GP:s kultursida. Hans bok gästrecenseras därför av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.
