Johan Renck är lika fåfäng som vanligt

Recension: Johan Renck har svårt att komma över sin fåfänga, tycker GP:s recensent.

ANNONS
|

Det är ingen slump att Johan Renck är den enda iförd solglasögon på pressbilderna från Sommar i P1. Han säger att beslutet om att tacka ja till att sommarprata var svårt för honom att fatta, eftersom han äntligen “kommit över sin fåfänga”, det ständiga behovet av att bli sedd och hörd för sakens skull.

Nu närmar han sig 50, är lycklig med Elin och har sitt fjärde barn på väg. Han bryr sig inte längre om andra människors erkännande, till skillnad från förr när han tog knark från en gangsters kniv, trillade av en festivalscen i Israel eller kissade mitt i en tjusig bar i Paris för att få en tjejs uppmärksamhet. Han har kommit över allt det där, säger han, men jag tror honom inte.

ANNONS

Johan Rencks sommarprat handlar inte om någonting. Det enda som liknar en röd tråd är den tandvärk han hade när han skrev det. Mot slutet, när han pratar om döden som medarbetare, samarbetet med David Bowie och ger en hel boxningsmatch av smockor mot trångsynthet och påhittade gränser, bränner det till lite grann.

Men som han själv konstaterar - fåfängan är en seglivad fågel. Den överlevde även det här.

ANNONS