Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Johan Nilsson: Två sjöar

Johan Nilssons debutroman berättar om ett annat 80-tal, det som levdes i småstaden långt bortom yuppies och överklasslekar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Badminton - inte fotboll eller tennis - är det som för samman Steffe och Micke. Diametralt olika som de är hade antagligen aldrig fått denna långvariga vänskap om det inte varit för badmintonen.
Historien börjar när de tillsammans med ett par andra sömndruckna ungdomar en tidig morgon1982 packar in sig i ledarens bil för att åka iväg till en tävling där de ska spela.
Före nästa match har något kusligt inträffat som ska förfölja dem framöver och som utgör den här bokens röda thrillertråd. En sådan som böcker tycks behöva numera för att hålla läsarna vid liv. Det är också ett pålitligt sätt att kitta ihop olika händelser. Men vi kanske också tilltalas av gåtor för att tillvaron är ganska gåtfull.
Tiden spänner från tidigt åttiotal till sent nittiotal. Granbacka är ett samhälle som utifrån ter sig profillöst på ett välbekant sätt. Som alla liknande platser ståtar den iallafall med pizzeria och idrottsförening.
Det är ett smart drag av Johan Nilsson att använda badminton istället för mediehaussade sporter, som är belastade med schabloner. Åtminstone får jag helt andra bilder i huvudet och blir öppen för alternativa tolkningar av det här nervspelet.
Alla snubblar vi in i framtiden och först i backspegeln blir den synlig. Åttiotalet var decenniet när ekonomin exploderade och alla ville dansa med överklassen. Men i Granbacka tuffar livet på bortom yuppiehorisonten utan att vara händelselöst.
Steffe och kompisarna kommer över information från den lokala SKP-föreningens dubiösa förflutna - den röda tråden igen. Och ekon från den stora steriliseringsskandalen hörs från radion där Hasse Telemar spelar för dem som ringer.
Även om perioden tekniskt sett är historia redan, så har Johan Nilsson skrivit en samtidsroman som är både djuplodande och innehållsrik. Inte om det urbana minglet utan i småstadsperspektiv. Tidigare har han gett ut en uppmärksammad bok om att vara småbarnspappa, nu har han till synes helt obesvärat tagit steget över till skönlitteraturen och lyckats utmärkt med det.