"Ge oss bröd men också rosor." Bo Widerberg tillägnade sin film om Joe Hill från 1971 till de strejkande kvinnliga textilarbetarna i Massachusetts. Gävleförfattaren Anna Jörgensdotter, som tagit Joe Hills barndomshem under sina vingar, ser en feministisk sida av protestsångaren - han som såg vikten av kvinnor i klasskampen. Göran Greider, som i nyutkomna "Städerna som minns Joe Hill" har rest i arbetarhjältens fotspår, lyfter fram den amerikanska drömmen, emigranten som hittade friheten i den mångkulturella hobo-rörelsen.
Hon är en av tre medlemmar i Joe Hill-sällskapet som bland annat håller Joe Hill-gården i Gävle öppen för allmänheten, barndomshem åt Joel Hägglund, som han då hette. Hennes fascination för arbetarhjälten från Gävle har vuxit med åren och i hennes kommande bok om spanska inbördeskriget finns han med på ett hörn, som en inspirationskälla för berättelsens huvudperson.
Hon och Göran Greider är inte ensamma om att fascineras av den svensk-amerikanske musikern och fackföreningskämpen. Häromåret fick den amerikanske författaren William M Adler stor uppmärksamhet för biografin "Joe Hill - mannen som aldrig dog", som nu har översatts till svenska. Musikerna som har plockat upp Joe Hills sånger är otaliga: till de utländska namnen hör Bob Dylan (som ägnar flera sidor i sin biografi åt den svenske protestsångaren), Bruce Springsteen, Woodie Guthrie och John Lennon. Här i Sverige har bland andra Monica Zetterlund och Fred Åkerström spelat in hans musik.
I USA är det få som känner till fackföreningshjälten Joe Hills svenska ursprung; han var ett språkgeni som snabbt fick fin känsla för engelskan. Samtidigt höll han sig hela livet stadigt i den etniska reling som landets svenskkolonier utgjorde. Under sina resor i Joe Hills fotspår, till städer som Chicago och Salt Lake City, fick Göran Greider upp ögonen för de svenska emigranternas hårda livsvillkor. I kontrast till Vilhelm Mobergs bild av svenskarna som klarade sig ganska bra såg Greider exempel på hur svenskarna, med rykte om sig att bråka och supa, föraktades.
I USA mötte han framförallt vänsterikonen Joe Hill, men själv har han fastnat för konstnären Hill. Sångaren formulerade det själv i fängelset i väntan på att bli avrättad: "Jag har levt som en konstnär och jag tänker dö som en konstnär."
I Bo Widerbergs film är bilderna av slummen i New York rörande vackra och scenerna när Joe Hill hoppar på och av tågen som susar fram i den amerikanska västern är sinnebilden för drömmen om frihet.
Hobo (förkortning för homeless vagabond) är ett begrepp som började användas i amerikanska Västern på 1880-talet och användes om hemlösa migranter som reste landet runt och tog kortvariga arbeten. I städerna samlades "hobos" och en särskild hobo-kultur uppstod, en smältdegel av nationaliteter dit många radikala kulturmänniskor sökte sig.
Livet som hobo var farligt, de tog sig fram genom att smygåka på och under tågen och många skadade sig när de hoppade på och av tågen i farten.
Vad hobo står för är inte entydigt. Det kan vara en förkortning för homeless vagabond, för hoe-boy (som drängar kallades för), homeless boy eller homeward bound.
Joe Hill tog sig fram genom USA med tåg och fick kortvariga jobb i gruvor och virkesindustrin. Villkoren var ofta miserabla och Joe Hill engagerade sig i IWW, Industrial Workers of the World.
Född som Joel Hägglund, i Gävle 1879. Växte upp i en mycket religiös familj där musiken spelade en viktig roll.
Emigrerade till USA 1902 där han tog namnet Joseph Hillstrom, som snart förkortades Joe Hill.
Några av hans mest kända sånger är "The preacher and the slave" (med refrängen "You'll get pie in the sky when you die"), "Rebel girl" och "There is power in a union".
Barndomshemmet i Gävle är numera museum, Joe Hill-gården.
I höst är det 100 år sedan Joe Hill avrättades i Utah, dömd för mordet på en affärsinnehavare. Trots en tvivelaktiv rättegång ville Joe Hill aldrig säga vad han gjorde natten i fråga.
I höst släpps en dvd med en restaurerad version av Bo Widerbergs film "Joe Hill" från 1971 med Thommy Berggren i huvudrollen. Filmen ingår i en dvd-box med sju av Widerbergs filmer.
Tidigare i höstas kom William M Adlers Joe Hill- biografi på svenska.
Göran Greiders bok "Städerna som minns Joe Hill" handlar om Joe Hill, men också om USA och Sverige då och nu.
En viktig ingrediens i eftervärldens långlivade intresse för Joe Hills liv är mordanklagelserna mot honom, som slutade med att han 1915 avrättades i Utah. En förklaring till att han på ganska lösa grunder fälldes för mordet, har varit att han var just svensk. Göran Greider kommer i sin bok med en egen teori kring Joe Hills död, en förklaring till varför han vägrade berätta vad han egentligen gjorde natten för mordet på en affärsinnehavare i Salt Lake City, samma natt som Joe Hill sökte vård för en skottskada. I Bo Widerbergs film tiger han för att skydda en gift kvinna och i William M Adlers bok lyfts en liknande förklaring fram.
