När Mittmedia, en av Sveriges största mediekoncerner, berättade att de skulle börja arbeta med robotskrivna nyheter visste inte publicist-Sverige vart de skulle ta vägen. Förmodligen under en sten, eller vart man nu söker sig när man blir ersatt av en robot. Eller robot är att överdriva, det är snarare en algoritm vi har att göra med.
Enligt Mittmedia kommer robotjournalisterna framför allt att rapportera om vädret, i synnerhet den delen som går ut på att peta in rätt data i rätt fält. En själsdödande uppgift för själlösa maskiner. Framöver hoppas Mittmedia på automatskrivna sportreferat från divisioner som annars inte blir omskrivna och rapporter från småorternas kommunbeslut.
Robotarna ska inte ersätta mig och mina kollegor. De ska bara göra rutinuppdragen, och texterna som ingen vill skriva. Dessutom betyder fler robotar och färre människor mindre risk för att utlösa den mänskliga och ständigt felande faktorn.
Kris Hammond är grundare av robotpionjärerna Narrative Science i USA och menar att robotar kan mer än bara samla och sammanfatta data. I en intervju från 2011 säger Hammond att en robotjournalist kommer att vinna Pulitzerpriset senast 2016. Och om tio år spår han att över 90 procent av all text på nätet är autogenererat. Men robotarna kommer inte att ta våra jobb, lovar han. Bara våra Pulitzerpris.
Den 17 mars 2014 vaknade journalisten och programmeraren Ken Schwencke av en jordbävning som fick lägenhetens väggar att skallra. Nyvaken satte han sig vid datorn och fann ett färdigskrivet inlägg om naturfenomenet som precis ägt rum. Han kastade ett öga på texten och publicerade. Artikeln var skriven av programmet Quakebot som Schwencke hade kodat för att omedelbart efter en jordbävning samla in geologisk data från US Geological Survey och sammanställa det i en färdigskriven mall. Bara några minuter efter skalvet publicerades nyheten i LA Times.
2015 är robotjournalistik ingen kuriosa. I dag skriver robotarna nyheter åt bland annat Associated Press och Forbes utöver LA Times. Robotarna kan läsa statistik, grafer och diagram och på rekordtid sammanfatta dem på ett sätt som till och med jag kan förstå.
Apples senaste kvartalsrapport hann knappt kippa efter andan förrän Automated Insights algoritmer presenterade resultatet i en sammanhängande brödtext. James Kotecki från Automated Insights beräknar att deras system kan spotta ur sig 2000 artiklar i sekunden. Förra året signerade deras robotar en miljard texter.
Okej att robotar förstår siffror och data. Men kött och blod? Vilken maskin kan simulera det mänskliga lidandet? Vill du ha en lista?
Iamus är maskinen som har fått sina stycken framförda av Londons symfoniska orkester. Allt den behöver veta är hur långt verket ska vara och vilka instrument som ska medverka, därefter komponerar den ett stycke genom att härma historiska kompositörer. Naturligtvis har Iamus mänskliga musikers begränsningar i åtanke; partiturerna kräver inte fler än tio fingrar.
Föredrar du ett expressionistiskt stilleben kan du be eDavid att måla ett. Denna ombyggda svetsarm tar ett kort på motivet och väljer sedan mellan fem olika penslar, 24 färger och flera olika stilar för att måla som en människa snarare än en printer. Därtill har vi chattboten Cleverbot som har skrivit manus till kortfilmen Do you love me och datorprogrammet Angelina som tillverkar egna datorspel. Och i Sverige är den allvetande roboten Lsjbot vår flitigaste Wikipediaanvändare med över 12 miljoner redigeringar.
År 2029 förutspår Ray Kurzweil, Googles AI-utvecklare och Silicon Valleys Nostradamus, att det inte kommer att finnas en människa som en dator inte kan överlista. Eller som Tesla-grundaren Elon Musk ödesmättat uttrycker det: ”Artificiell intelligens kan vara mänsklighetens största uppfinning. Men det kan också vara vår sista.”
I den nya robotfilmen Ex machina blir frågan åter aktuell när en programmerare ska utföra Turingtestet på en ny generation av artificiell intelligens, spelad av svenska Alicia Vikander. För att en artificiell intelligens ska klara Turingtestet ska testaren efter genomförd dialog inte kunna avgöra om hen har chattat med en människa eller maskin.
För två år sedan genomförde Karlstads universitet ett snarlikt blindtest av robotjournalistik. 46 studenter delades in i två grupper varav den ena gruppen fick läsa ett matchreferat skrivet av en reporter medan den andra fick en liknande text skriven av en robot. Knappt hälften av eleverna kunde avgöra vilken text som var skriven av vem – eller vad.
När vi inte längre kan dra en binär skiljelinje mellan människa och maskin måste vi gå ner på decimaler. I Philip K Dicks science fiction-roman Androidens drömmar, och senare filmatiseringen Blade runner, har robotarna blivit så människolika att Turingtestet inte längre biter. I stället har de utvecklat det mer sofistikerade Voight-Kampff-testet som mäter objektets känslomässiga respons och om det äger en människas empati. Eller själ.
Två veckor innan Mittmedia avslöjade robotsatsningen skrev Anna Gullberg, chefredaktör på Mittmedia-ägda Gefle Dagblad, att ”ingen algoritm kan skriva om Brynäs så vuxna män gråter”. Men om robotarna har ögonen spända på Pulitzerpriset så ligger gråtmilda hockeykrönikor bara några versionsuppdateringar bort.
Fast även maskiner har en felmarginal. När BBC bad litteraturmaskinen WHIM att skriva en Kafka-liknande novell blev de serverade meningar av typen ”Tänk om det fanns en dansare som vaknade upp i [!] ett golv som en katt men fortfarande kunde simma”. Och den datorskrivna kortfilmen Do you love me innehåller en, i bästa fall, osammanhängande dialog och ett kvinnligt kärleksintresse som heter Stomach (mage).
Ett annat exempel är när robotens pressetik brister. Ifjol rapporterade New York Post att den före detta NBA-spelaren Quinton Ross döda kropp hade upphittats i en soppåse i Queens. När det visade sig handla om en namne pudlade tidningen, och alla andra publikationer som också skrivit om händelsen. Den enda publicist som inte dementerade var Wikipedia Live Monitors twitterbot.
Enligt robotens nyhetsvärderande system var en död NBA-stjärna en stor nyhet, till skillnad från dementin om detsamma. Jag antar att det är vad som skiljer den mänskliga faktorn från den omänskliga.
ÄMNET
Robotjournalistik har diskuterats den senaste tiden, efter att mediekoncernen Mittmedia meddelat att de ska använda robottexter. Jimmy Håkansson klargör vad robotarna kan och inte kan göra.
SKRIBENTEN
Jimmy Håkansson är frilansskribent och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om kultseriernas återkomst.
