Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jhumpa Lahiri | Med andra ord

Författaren Jhumpa Lahiri behärskar såväl engelska som bengali och skriver sitt senaste verk på italienska. Johan Werkmäster läser en förförisk essäsamling om språk och identitet.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Essäer

Essäer

Jhumpa Lahiri

Med andra ord

Översättning: Helena Monti

Brombergs

”Mitt italienska skrivande är som ett osaltat bröd. Det fungerar, men det smakar inget”, skriver Jhumpa Lahiri i Med andra ord – en samling essäer som kretsar kring språk och identitet och samtidigt skildrar hur hon successivt tillägnar sig ett nytt idiom.

Lahiri växte upp i USA med indiska föräldrar. Hemma pratade hon bengali men engelskan blev hennes huvudspråk, vilket hon också har använt i ett antal framgångsrika romaner och novellsamlingar. Hennes senaste verk är dock skrivet på italienska. Jag antar att prosan inte är så smaklös som författaren påstår, men jag har å andra sidan inte läst den i original. Omstöpt i Helena Montis svenska språkdräkt ger den i alla händelser mersmak med sin pregnans och elegans.

I samband med några besök i Italien för drygt 20 år sedan förälskade Lahiri sig i språket och började studera det. Det fanns inga direkta skäl till att hon skulle lära sig italienska, det verkade snarast vara ”ett dumt påhitt”, men till sist blev längtan att behärska det främmande språket så stark att hon flyttade till Rom.

Möjligen handlar det om ett slags lingvistiskt eskapism. ”Jag tror att mina studier i italienska har varit en flykt från mitt livs långa dragkamp mellan engelskan och bengalin”, skriver Lahiri och menar att hur väl hon än behärskar dessa språk har hon aldrig helt och fullt kunnat identifiera sig med något av dem. Hon känner sig som en författare ”utan något säkert modersmål, utan ursprung, utan identitet.”

När Jhumpa Lahiri till sist börjar skriva på italienska, trevande till en början, fylls hon av en stark glädje, kanske för att hon på italienska har friheten att inte behöva vara perfekt.

Med andra ord är en ganska storslagen liten bok med potential att förföra de flesta skrivande och språkintresserade människor, alla dem som, precis som Lahiri, ständigt letar efter det rätta ordet.