Pythagoras, han med satsen, trodde på reinkarnation. Han och hans lärjungar var inte bara grundläggare av matematisk filosofi, utan hade också en hel del esoteriska fantasier, som att bönor på något sätt var reinkarnerade människor och därför inte borde ätas. Trots att den pythagoréeiska sekten var vad vi idag skulle kalla övertygade veganer.
Om bönor och reinkarnationer handlar Jesper Svenbros nya diktsamling Ekeby trafikförening. Omslaget pryds av en akrylmålning av Theodosio Magnoni, ett vackert geometriskt verk där kvadraterna och hypotenusan är på sin rätta plats. Men Svenbros dikter är långtifrån lika rätvinkliga. Här har det pythagoréeiska sällskapet, plus många andra av antikens stora hjältar, reinkarnerats till en samling grönsaksodlare i skånska Boserup, i lämplig närhet till grönsakernas Mecka: Bjuv.
Tiden är alla tider, men främst förmodligen det dramatiska året 1968, eftersom maoistiska rödgardister kommer på besök med teser och slagord. På besök kommer också Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf, samt ”Sapfo från Rungstedlund”, som väl rimligen inte kan vara någon annan än Karen Blixen. Stagnelius skymtar i modern gestalt, liksom hans Constance Magnét. Någonting har pythagoréerna tydligen också gemensamt med zenbuddhister, eftersom det övas i bågskytte och reflekteras över meditationsgåtor, koaner.
Riktigt vackert blir det när reinkarnationen översätts till tal och språk: ”…döden,/ som ju bara var sättet på vilket det levande ordet/ omgestaltades/ till ett nytt/ med samma bokstäver i sig”. Litteraturen är en ständig reinkarnation genom historien. Dikt (om-)skapas av annan dikt.
Ibland kan Svenbro dikta med rent homerisk kraft: ”…brinnande öar nu sjönk i det purpurröda,/ guld kom rinnande i aska och bly,/ fartyg i lufthavet styrde mot söder”. Men riktigt vad denna försokratiska, anakronistiska diktsamling går ut på förblir oklart, annat än att den är en ganska roande lek med lärdomsreferenser.
