Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jens Lapidus | Sthlm Delete

Jens Lapidus nya kriminalroman skildrar en leksaksvärld med fatala konsekvenser. Det är hans styrka, tycker Carl Erland Andersson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Jens Lapidus

Sthlm Delete

Wahlström & Widstrand

Precis som populärkultur medvetet bygger på arketyper – figurerna bör vara snabbt igenkännbara, direkt ur genrens familjealbum – frestas kritikern till motsvarande vaneuttryck; när jag satte mig att skriva om Jens Lapidus nya roman Sthlm Delete tänkte jag klichéerna, drivet berättande, och bladvändare. Kriminalförfattares kvalitet består i förmågan att ge arketyperna existentiell och moralisk konsekvens. Drivet berättande är dock bara drivet berättande.

Men visst skriver Lapidus drivet. Lyckligt nog använder han det till att just ge typerna en viss moralisk, eller tvivelaktig moralisk konsekvens. I Sthlm Delete är advokaten Emelie och före detta kåkfararen Teddy tillbaka från förra årets Vip-rummet, snabbt försedda med sina skarpa konturer. Där finns också – jag gör här ett snävt urval – Teddys systerson Nikola. Typiskt nog vill denne inte leva ett svenneliv med fast jobb, och frestas därför in i gangstervärldens heta skuggor. Här finns åldrade bossar, gängkonflikter och svek. Och en helt vanlig borgare som av speldjävulen lockas upp mot de högre svindlande affärerna.

I centrum av flödet, stundtals ur sikte, snurrar en dator med hård pornografi. Det finns de som absolut vill bli av med den, och så de som vill åt den. Godheten är befläckad och brutaliteten behärskar världen, ibland förklädd till heder, lojalitet och annat smink.

Det är en skildring av en infantil värld. Emelie och Teddy kanske undantagna, framstår de flesta som barn uppsvällda till jättar, förklädda till vuxna. Regissören av den första filmen Scarface på 30-talet, Howard Hawks, upplevde detsamma i sina kontakter med gangstervärlden. Även i sin grymhet betedde de sig som barnungar, sa han.

Jens Lapidus skildrar övertygande en leksaksvärld med fatala reella konsekvenser. Det är hans styrka.