Jens Lapidus | Mamma försökte

ANNONS
|

Vi lever i rättegångarnas tid. Men hur ser den inre rättegången ut? Den personliga kampen mellan gott och ont? Finns den överhuvudtaget?

Advokatdandyn Jens Lapidus har kommit med en novellsamling om små och stora gangsters, på väg in eller ut ur kåklivet.

Boken heter Mamma försökte, men den hade lika gärna kunnat heta Författaren försökte, för novellernas kvalitetsnivå är lika varierande som ett schweiziskt alplandskap. Ibland är det riktigt högt, ibland hamnar man i textuella stup som borde lett raka vägen ned i papperskorgen. Jag syftar på den kriminella jargongen som är så klyschig att den mest känns som en parodi på gangstersnack.

ANNONS

Det är först bakom den coola fasaden, i de inre monologerna som det hettar till. Här och där vill man stanna kvar, titta lite djupare i dessa vilsna själar, men Lapidus rycker tag i oss och raskar snabbt vidare som en Vergilius som vill lotsa oss genom helvetets alla cirklar. Märkligt nog blir det aldrig riktigt tungt eller omänskligt, det är som om Lapidus hellre vill underhålla oss, än att ställa oss inför ondskans absoluta ansikte.

Lapidus är ingen Dostojevskij, och Radovan eller Runken är inga Raskolnikovs, men Lapidus lyckas ändå mästerligt med tre saker – att skildra brottsligheten ur brottslingarnas perspektiv, att dramatisera handlingen med snabba klipp mellan dåd och konsekvenser, och att skapa en yttre moralisk blick som inte känns fördömande.

Gangstern, stor eller liten, framstår i slutändan bara som en sorglig figur som inte begriper hur världen fungerar. Och vem vill identifiera sig med korkade personer?

Allra starkast lyser novellen Alboraz - m assivet, som är en vidunderlig historia om en skidåkares svindlande upptäckt. Texten lyser av en metafysisk mystik och filmisk skärpa som lever sig kvar länge. Vi får hoppas att Lapidus testar det här nya spåret i en kommande bok och att detta bara är en försmak.

ANNONS
ANNONS