Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Jeanette Winterson | Konst – essäer om extas och skamlöshet

Jeanette Winterson har ett passionerat driv i försvaret av språklig omsorg, exakthet och associationsrikedom. Det är litteraturen som ger henne den nåd som det brittiska klassamhället förvägrat henne. Mikael van Reis läser nu översatta essäsamlingen Konst.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Essäprosa

Essäprosa

Jeanette Winterson

Konst – essäer om extas och skamlöshet

Översättning Ulla Roseen

Kabusa

Se här tre citat från den brittiska författaren Jeanette Winterson som jag fiskade upp runt 2005. I fantasin brukar jag avsända dem till politiker som ser konstnärer som ”entreprenörer” eller personer som framhäver sig själva som ”kreatörer”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Först:

”Konstens experiment är inte finansierat av något statligt projekt, riskkapital eller skitobligation, de skapas när någon tar upp en penna eller en pensla, eller sätter sig ned vid pianot eller tar en bit lera och förändrar den för all framtid.”

Sedan:

”Vad konst kan göra är att framkalla äkta åtrå. Med det menar jag att den kan väcka oss och få oss att upptäcka sanningar om oss själva, sanningar som normalt ligger kvävda under trycket av det ständiga katastrofområde vi kallar det verkliga livet.”

Till sist:

”Låt er inte luras av hur kapitalismen tar sig an konsten. Den låtsas göra det för pengarnas skull, men under pengarna finns skräcken. Skräcken över att det kanske finns ett alternativt sätt att leva.”

Jag tycker om Jeanette Wintersons författarskap eftersom det är drivet av den i Sverige sällsynta mixen av vitalitet, intelligens och humor. Till detta kommer en konstsyn vars radikalitet inte är beroende av radikaliteten i hennes feministiska grundsyn. I Sverige är denna tvesyn ovanlig. Man skall ”ta ställning” och då skriver man sig inte direkt brinnande för konstens autonomi.

Allt detta blir förklarat av Winterson i Konst som bär undertiteln Essäer om extas och skamlöshet. Boken utkom på engelska redan 1995 och präglas en del av nittiotalets idébildning, men bjuder likväl på en aktuell läsning. Fast undertiteln är något av ett överbud. Winterson är mer klarvaken än omtöcknad.

Bokens essäer mer eller mindre trummar fram argument för litteraturens självständighet som det Annorlunda. Den kan inte förklaras vare sig psykologiskt, politiskt eller ideologiskt eftersom litteratur i sak inte vill vara en förklaring utan en gestaltning: ”Psykologiska teorier har sitt intresse, men att koncentrera sig på konstnären tar uppmärksamheten ifrån konsten.”

Själv har Winterson mötts av förväntningen om att skriva lesbisk litteratur, men en sådan identitet som grundar sig på sexualitet vill hon alltså inte acceptera, men å andra sidan drar hon sig för att ändå komplicera den: ”Jag är ingen lesbisk kvinna som råkar skriva.” Samtidigt – hur tala om litteraturens sexualitet? Det är ingen lätt fråga, men Winterson tror på formen, på språket, på åtråns makt i stället för det innehåll som uppvisar henne som en kategori, som en ”gay writer”. Det gör hon rätt i.

Wintersons essäer bottnar i en frihetssträvan. Det gäller att ta sig ur likgiltigheten och medelmåttigheten. Hon växer upp i den nordengelska underklassen i Manchester utan annan litteratur än Bibeln och Nalle Puh. Vi kan läsa om det i den underhållande och ganska romanartade självbiografin Varför vara lycklig när man kan vara normal, på svenska 2012. Som adopterad dotter till en bigott mor och en nästan illitterat far blev Jeanette Winterson närmast dubbelt föräldralös. Hur fly? Läsa i kolkällaren eller på utedasset? De insmugglade böckerna brände mamman Constance upp. Böcker var farliga.

Litteraturen blev därför både till erövring och frihetsförklaring. I de aktuella essäerna ser vi spåren som en litterär adoptionsprocess. För att besvärja Mrs Wintersons bokbål utser hon nya men lika krävande mödrar. De barnlösa Gertrude Stein och Virginia Woolf vars avkomma var böcker som Alice B Toklas självbiografi och Orlando. Woolfs Vågorna ser hon som en tvåhundrasidig förolämpning mot medelmåttigheten.

Det intressanta här är hur Wintersons övertygelser inte bottnar i feministisk litteratur utan främst mellankrigstidens brittiska aristokratmodernism. Eller hos viktorianerna. Hon hyllar katolska reaktionärer som T S Eliot och W B Yeats. Esteticismen hos John Ruskin eller Walter Pater blir inspirerande. Det är ibland som om Winterson låtit sig adopteras av den monumentale esteten Harold Bloom när det gäller tycke och smak. Det har nog provocerat åtskilliga i England, fast jag tycker det är rätt kul. Wintersons beundran är ju inte stum utan intelligent och skarp. Fast nog är hon orättvis mot Joseph Conrad.

Essäerna i Konst är nu inga tunga pjäser och inte heller lätta. De har i stället ett passionerat driv i försvaret av språklig omsorg, exakthet och associationsrikedom. Det är alltså litteraturen som ger Winterson den nåd som det brittiska klassamhället förvägrat henne – och viktigt nog skriver hon om förfluten litteratur eftersom den ger åtrå och kroppslighet åt ett läsande nu.

Bäst är boken när hon kretsar tankerikt kring Gertrude Stein och Virginia Woolf. Här finns sedan också lovsång och moteld, deviser och definitioner. ”Konst är...”, ”Konst är...”. Det kan rinna över i andfådda plattityder i stil med ”konstens verklighet är fantasin verklighet”.

Det där hoppar jag över. Det finns ju några goda osvenska skäl att läsa henne. Ett är att hon gör skillnad på identitet och sexualitet, ett annat att konst inte är en genusfråga, ett tredje att konsten måste försvaras mot alla brackiga, mediala intressen. Fast det bästa skälet är nog hennes goda stridshumör.

ÄMNET

Jeanette Wintersons essäer bottnar i en frihetssträvan. Det gäller att ta sig ur likgiltigheten och medelmåttigheten, skriver Mikael van Reis om Konst – essäer om extas och skamlöshet.

SKRIBENTEN

Mikael van Reis är medarbetare på kulturredaktionen. Skrev senast om Göteborgs Stadsbibliotek.