I begynnelsen var gröten – åtminstone om man använder ordet i vidare bemärkelse, som en röra bestående av olika ingredienser. Om man snävar in ramarna för denna världens äldsta maträtt i enlighet med den nordiska definitionen blir den en trögflytande massa kokt på spannmål, om man frågar en invånare i Skottland blir gröt synonymt med något kokt av havre och inget annat. Men gröt har inte bara tillagats av gräsfrön utan också av rötter, frukt och baljväxter. Och i dåliga tider av bark.
Systrarna Jana Fröberg och Vanda Lönngren har skrivit en hel bok om grötens underbara resa från något mycket enkelt kokt i ett sköldpaddsskal över öppen eld till Michelin-mässig gourmetgröt gjord på sniglar och parmaskinka. Deras bok Gröt. En fantastisk historia (Verbal) innehåller recept från hela världen men framför allt en hel del funderingar kring grötens själ och varför denna menlösa rätt väcker så starka känslor – ofta negativa.
Men frågan är om gröthatarna verkligen är så många, den klistriga gröt som föstes ner i små barns strupar under kväljningar och ångest har man läst om i litteraturen, gröttraumat beskrivs ofta där och blir en del i det lilla barnets underordning, men själv känner jag ingen som inte gillar havregrynsgröt till frukost. Det gamla bondesamhällets trefalt dagliga spis har följt med oss in i modern tid och om den hotas handlar det idag nog mer om mattrender som ställer spannmål i skamvrån än om klistriga barndomsminnen. LCHF och stenåldersdiet premierar fett och protein och det dagliga brödet – eller gröten - ska lagas på ägg, frön och nötter. Men vi vet att stenåldermänniskan också samlade och åt gräsfrön, gröten fanns alltså i någon form hos oss också på jägartiden även om vegetariska födoämnen inte lämnar samma arkeologiska spår som fiske och jakt.
Men det verkligt stora grötskredet kom när människan blev bofast och började odla förädlade spannmål som gav allt större skördar. Då uppstod också möjligheten att lagra mat och frigöra tid till annat, som att uppfinna skriftspråk, skapa konst och bygga upp stadskulturer. Spannmålet har varit vår bästa vän i civilisationsprocessen men den gjorde oss också sårbara, medeltidens ensidiga fattigkost av gröt och kål skapade knappast några högresta jättar och missväxtens hungerspöke var en realitet långt in på 1800-talet. I systrarna Fröberg-Lönngrens bok läser jag att svältåret 1867 dog en femtedel av befolkningen i de värst utsatta områdena i finska Norrland.
För egen del – den här boken med sitt myckna filosoferande kring grötbegreppet inbjuder till personliga avslöjanden – äter jag min dagliga havregröt kokt på kross, gryn och skrädmjöl som en protest mot saker i samtiden som jag ogillar. På det sättet kan gröten bli ett ställningstagande mot köttindustrin och samtidens besatthet av stora mängder animaliskt protein. Den är också ett kulturellt ställningstagande där jag ingår förening med tidigare generationer som samlades kring grötfatet och sist och slutligen blir min gröt en protest mot hela matfixeringen i vår kultur där något så enkelt som en gröt lagad på havre, salt och vatten erbjuder en vilopunkt från oändliga listor på ingredienser och från en massa komplicerade smakkombinationer som dränker råvarans egenart. Smaken av havre står i alla sin ärliga enkelhet upp mot hela det västerländska frosseriet.
Om man tittar på en normal svensk familjs matsedel för femtio eller sextio år sen ser man att mycket förändrats, och ur gröt- och miljösynpunkt knappast till det bättre. Vi äter mer kött och feta mjölkprodukter, överbliven mat som i en annan tid skulle ha återuppstått i nya rätter slängs och uppstekt gröt med socker kan vara en frukosträtt som kommit helt ur modet. Men varken slöseriet eller den stora köttkonsumtionen är hållbar. Vi vet allt det där.
Och det är då gröten dyker upp igen som ett svar och som en hälsning från vår framtid på den här planeten. Man kan trösta sig med att mat- och diettrender förgår, men att gröten i likhet med Bach eller Mozart består – och måste göra det. Gröten är till allt annat solidarisk i det att den är billig, miljömedveten och delas av alla jordens folk som alltid har hittat något att koka av. I Skottland ordnas grötkokningstävlingar och där kan man köpa gröt som snabbmat piffad med grädde och inlagda fikon, men det är inte där framtiden finns. Den finns hemma i vars och ens kastrull.
ÄMNET
Gröt är en billig maträtt som delas av alla jordens folk och har rötter tillbaka till stenålderstiden. Boken Gröt. En fantastisk historia innehåller både recept från hela världen och funderingar kring grötens själ.
SKRIBENTEN
Ellen Mattson är författare och kulturskribent, bor utanför Ljungskile och medverkar regelbundet på GP kultur. Hon skrev senast en krönika om författare som går - och inte går - att byta ut mot varandra.
