Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto.nu

Jag vill stanna i WoWs PK-bubbla

Det är så himla skönt att vara på Way out West. Som att befinna sig i ett parallellt universum där all ondska är utrotad och kvar finns endast kärlek, jättehipstrig mat, fantastiska konserter och supersnygga människor som älskar att dansa.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Trots 33 000+ sålda biljetter är festivalområdet alldeles rent, eftersom det överallt står soptunnor där man källsortera sitt skräp. Alla människor är så glada, en av tre tjejer har blommor i sitt hår och folk skålar i cava bredvid en badtunna vid det som brukar vara en damm där ankor bor.

Här är var och varannan trädklunga smakfullt inredd med vintage-möbler, sänghimlar och ljuslyktor. Ölen är pissdyr, men vad gör det när man kan få en IPA och en Asian fusion ramen bowl istället för varm mellanöl och en wokad nudelrätt med bearnaisesås till middag (autentiskt exempel från Hultsfredsfestivalen 2006.)

Till och med från reklampelarna flödar kärleksbudskapen. Tänk alla dessa stora företag som är så GODA. Typ tågbolaget som uppmanar besökarna att ladda upp en selfie på deras hemsida så att deras ansikten kan flyta omkring i en "gemensam regnbåge för att stå upp för allas lika värde". Och så tidningen som uppmanar publiken att #Inte va en douche och istället "vara glad att olikheter finns". Och förstås banken som skänker fem skolmåltider till World food programme varje gång någon använder deras nya betallösning.

Också framför scenerna har jag hört alla från The XX frontman Oliver Sim, till Major Lazer och George Ezra uppmuntra publiken att glömma bort att världen håller på att gå åt helvete för en stund. Det är ju festival, här finns bara kärlek, gemenskap och dans. Faktum är att hela Göteborg visar sig från sin allra bästa sida de här dagarna, det är fest i varenda skrymsle som har en kyl stor nog att stoppa ett flak sponsöl i. Plötsligt bor vi i världens roligaste stad där möjligheterna är oändliga.

Denna drömvärld av PK-åsikter kan ju tyckas naiv, men faktum är att Way out Wests besökare faktiskt verkar vara lite bättre än alla andra. En undersökning som en av festivalens sponsorer gjort visar att om hela Sverige vore som besökarna på Way out West skulle vi äta mindre kött, mer ekologiskt och arbeta mer aktivt med hållbarhet. Det skulle såklart också innebära att samtliga invånare var övre medelklass och jobbade som social media-manager för en nystartad app, "pr-geni" eller researcher på ett produktionsbolag, men det kan vi väl bortse ifrån en stund.

Själv är jag inte hälften så duktig som Way out Wests typiska festivalbesökare. Jag äter kött och dricker mjölk och suger på att källsortera. Och trots att illusionen som målas upp här inne stundtals är enormt störande i all sin präktighet, är det faktiskt ganska motvilligt som jag sticker hål på bubblan och vandrar ut i den vanliga världen igen.