"Jag hade aldrig varit i närheten av klassisk musik. Hemma hos mig i Koppom spelades Sven-Ingvars, jag hann bli några år innan vi skaffade skivspelare. Mamma och pappa arrenderade jordbruket på Köla prästgård, så jag var ju bondtös. Min bästa kompis Maria var prästdotter, hennes familj var mer konstnärlig. Jag tyckte att det var lite exotiskt det där som Maria gjorde, hon tog pianolektioner och skulle göra en massa saker som aldrig var på tal i min familj. I högstadiet åkte vi två till Arvika och tog sånglektioner. I min familj var det ingen som förväntade sig något utav en, det var självklart att man i princip skulle stanna kvar på bygden, gifta sig med någon bra bonde.
JULIA SPORSÉN:"Det är ett slags eufori när man sjunger bra"
Det fanns två vägar att gå när det gällde gymnasiet. Var du bra på matte så var det 4-årig teknisk, hade du inte de ämnena gick du barn- och omsorg, omvårdnadslinjen eller social. Men Maria sökte musiklinjen på Sundstagymnasiet i Karlstad och jag hängde på. Under den här tiden blev jag väldigt idrottsintresserad. Det slutade med att jag fick högt betyg i sång och i idrott, tyvärr var det inte så mycket mer. Efter gymnasiet utbildade jag mig till instruktör, började jobba på träningsinstitut och efter några år kom jag fram till att jag skulle bli polis. Man ska göra några mentalt tuffa test i slutet på antagningsproven till polishögskolan –- utsätta sig för oväntade saker – då tyckte Maria att jag skulle göra proven till Musikhögskolan vid Ingesund, lite som en övning. "Se till att du lär dig tre sånger och ett litet pianostycke resten kan du ta på studs", sa hon. Så jag sökte till sångpedagog/musiklinjen och ett tag senare fick jag veta att jag kommit in. Då tänkte jag att något måste ha blivit galet fel för jag visste att jag varit långt ifrån godkänd på många prov. Men jag började.
MIA CARLSSON:"Mest längtar jag efter att få vara här"
Hängsle och livrem, det har alltid varit min grej, så jag behöll jobbet på träningsinstitutet. Vi jobbade med Wermlandsoperan och tränade personalen där och vid ett tillfälle saknades det folk i kören, till La Bohème och då frågade de om jag kunde hoppa in. Jag kommer så väl ihåg den premiären när vi skulle trippe in där och sjunga om "russin och citroner" och så känslan av ... bara ah! Ridån gick upp, jag kunde ju inte hejda mig över huvud taget, jag sjöng så starkt som jag nånsin gjort. Känslan var helt fantastiskt.
Jag gick klart på Ingesund, men tyckte när jag slutade där att musik var ganska tråkigt igen. Det handlade så mycket om att kritisera. I idrottsvärlden funkar det inte alls så. Man jobbar stenhårt, men när man närmar sig prestation, handlar det om lek och lust och om att mentalt vara rätt i huvudet.
CAROLINA SANDGREN:"Jag var den första som sjöng på Göteborgsoperan"
Efter ett år som lärare på Östermalm blev jag helt bränd på läraryrket och bestämde mig för att söka Operahögskolan. Det var bara det att jag kunde ingen opera, så på några veckor tryckte jag in tio sånger, varav åtta arior. Och vad skulle jag sjunga? Jag var ingen Mozartsopran, jag var ett vokalt vulkanutbrott, så jag sjöng upp med bara Verdi och Wagner. Och sedan kom den chockartade grejen, jag kom in.
På skolan kände jag mig ständigt som en fullständig idiot. Men jag klarade mig tack vare en klass med världens bästa klasskamrater, väldigt duktiga och redan igång med karriärer, galet fina människor som kunde stötta mig. Men mitt eget självförtroende föll totalt i bitar. När jag kom ut därifrån trodde ingen att jag hade någon framtid i branschen. Inte jag heller.
ANN-KRISTIN JONES:"Det är häftigt att bära igenom en hel orkester"
Jag förstod att jag var tvungen att göra något galet speciellt för att få uppmärksamhet. Och det som hände var att jag åkte till Bayreuth och ställde upp i Wagnertävlingen 2003 och vann den, också publikens pris. Ingen visste vem jag var. Det var nog det mest otippade kortet någonsin. Efter Operahögskolan hade jag fått hjälp med mitt "mentala tillstånd" och det gick fort för mig att hitta lusten och drivet. Min tripp genom den tävlingen var fruktansvärt god. Jag var mån om mina medtävlare, tog hand om dem, peppade, jag mådde också bäst då. Det skulle vara den enda tävlingen i mitt liv, det hade jag bestämt. Den skulle gå så bra som möjligt och jag skulle ha så roligt som möjligt. För jag visste inte om jag skulle sjunga något mer efter den.
Sedan fick jag coverjobbet för Nina Stemme när hon skulle göra sin första Isolde på Glyndebourne i England och i förberedande genrep sa hon att "nu får du gå in och ta det, för jag måste vila". Det var lite upphaussat att hon skulle göra sin första Isolde och då blev det stort också att jag gick in för henne. Det var helt och hållet en mental grej att jag klarade det. Jag var för ung, det var sjukt, och egentligen röstmässigt omöjligt. Med det kom jobben. Så jag tackade Nina.
Kjell Ingebretsen, som var operachef i Göteborg, hade koll på mig. Hur länge han smög i buskarna vet jag inte. Han högg direkt efter genrepet i Glyndebourne. Jag hade fått kontrakt i Stockholm på Senta i Flygande Holländaren, men han ringde och frågade "vad är din drömroll, förutom Tristan och Isolde för den gör vi redan". "Då är det Sieglinde i Valkyrian", sa jag.
KATARINA KARNÉUS:"Man försvinner in i en annan värld"
2004 blev ett digert år för mig. Jag gjorde Sieglinde här, sedan direkt till Stockholm och Senta, sedan Isolde i Stockholm och Butterfly samtidigt här, så jag fick för mina synder det året kan man säga, tre stora Wagnerroller.
Jag var stark men jag hade inget liv. Jag bara sjöng och sjöng. Det pallar ingen röst i så unga år. När jag inte jobbade låg jag i en lägenhet och bara vilade och vilade. Tillslut var jag så trött på Isolde att jag grät när agenten ringde. Jag kom till en punkt då jag tänkte att får jag inte sjunga något annat än Wagner så kan jag lika gärna sluta. Det blev Strauss i stället i ett och ett halvt år.
Jag kan inte rekommendera någon annan min väg, det var bara rakt ut till vargarna. Hade jag inte haft min mentala coach Håkan Persson, som hjälper mig att skilja på prestation och person, hade det inte gått.
IDA FALK WINLAND:"Jag är extra tacksam över att vara tillbaka"
Känslan av att inte passa in har nog bleknat. Sedan är det så att jag har blivit kompis och vän med allt det där att jag inte har allt med mig, för så är det fortfarande. Jag får acceptera att så är det. Jag är inte uppväxt i det här, jag hör inte på musiken som de andra, jag har inte den intellektuella sidan. Min metod är att vara extremt väl förberedd, det är väldigt uppskattat av många regissörer.
Jag har alltid vetat att jag inte sjunger vackrast och bäst. Så är det. Den sliter på rösten, min repertoar. Det handlar om fysik och om att kunna uttrycka sig med sin kropp. Jag önskar att folk lyssnar på mig för att de är intresserade av vad jag gör av mina kvinnoporträtt, det är det jag själv letar efter, jag letar inte efter en vinkel där jag ser extra bra ut, eller en ton som ska låta extra bra. Är du förbannad är du förbannad, man måste våga använda rösten.
Just nu repar jag Elektra. De senaste åren har jag gått in i de bittra tanternas verksamhet, från att ha dött för kärleken så radar jag nu upp dem med Emilia Marty i Makropolis och Lady Macbeth som ju är totalt galen och nu över till Elektra. Jag känner att det är rätt i tid för mig att göra de här rollerna. Jag har märkt med de här damerna att jag har lite läggning för att göra dem, hahaha. Det är en njutning i det, att få vara bittert arg är jädrigt härligt, att få gå loss och inte behöva tänka så på andra. I övrigt så är det fantastiska med den operan att det är jag, Katarina Karnéus och Carolina Sandgren, tre som jag ser det väldigt starka kvinnor privat, som ska ut på scenen och tampas med detta.
När jag inte jobbar tränar jag. Mycket crossfit, jag springer, en del styrketräning, boxas lite. Jag har alltid tränat, det är också bra för min koncentration, en start på dagen för mig för att få ordning på biblioteket. Jag är med mina barn, med min familj, vi bor här i stan. Jag vill att vi ska toka oss så mycket det går, överföra mycket lek och lust i deras liv."
Annalena Persson, 45 år, fast anställd, bor i Göteborg med sina två barn.
Nästa roll: Elektra i Strauss Elektra, premiär 4 februari 2017.
