Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Jag insåg att jag hade två alternativ. Dö – eller göra annorlunda”

Genast förstår man att det här är ett allvarligt sommarprat. Isabella Lundgren pratar om när känslan av tomhet kom över henne när hon var barn.

Lundgren, som är jazzsångerska, berättar att hon till stor del hittade sitt varför i musiken och att den gjorde världen vackrare än den var.

Hon studerar musik i New York och livet ska bli precis som hon önskat. Men så blir det inte. Lundgren fastnar i ett alkoholmissbruk och gör allt för att förstöra för sig själv. Hon återkommer då till det där som fanns redan i barndomen, att hon inte vet vad som är viktigt i livet.

”Jag insåg att jag hade två alternativ. Dö – eller göra annorlunda”

Hon väljer att göra annorlunda och hittar så småningom en trygghet i tron. En ganska klassisk berättelse – visst? Men Lundgren har en nykter syn på tron, beskriver den som en ”konstant brottningsmatch” där tvivlet får och ska ta plats. Hon uppmuntrar alla att ifrågasätta sin omgivning och gör det själv på flera sätt.

Lundgren berättar så lugnt och sakligt utan att vara påtvingande. Samtidigt är det något i rösten som befaller en att lyssna – och det är faktiskt rätt häftigt.