Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Jag hade astma och var tjock"

Kung av Avenyn, folkkär och innehavare av landets mest kända jympadojor. Tänk vad en sen entré av Sune Mangs på Axel Dahlströms Torg en gång för länge sedan skulle komma att betyda för en arbetarpojk från Högsbo.

Kaptenshuset är den äldsta byggnaden på Onsala. Byggt 1629 och tvåbarnspappan Lasse Kronér konstaterar:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det låg inte ens på svensk mark då det byggdes, den här delen av västkusten var dansk.

Kakelugnar överallt, breda bjälkar högt och lågt, takmålningar, kvadratmetrarna respektabla 600 till antalet.

Ett tidsdokument lika mycket som en bostad med allt vad det innebär.

– Jag är absolut inte händig och många hantverkares bästa vän.

Lasse Kronér blir 50 men är i mångt och mycket samma grabb som en gång växte upp. Gillar spel och lek, att roa och underhålla, att slänga käft. Dessutom i bättre fysisk form i takt med år som går.

– Fram till 35-årsåldern var träning ett okänt begrepp för min del. Då körde jag igång med spinning. Det blir ett flertal pass i veckan och jag har aldrig varit i bättre form.

Den formen av aktivitet fanns inte på den tiden en populär finlandsfödd skådis och revyartist var i ropet. Däremot inspirerade han en sexårig göteborgare att ställa sig på scen.

– På Axel Dahlströms Torg anordnades varje år festligheter under en speciell dag. I slutet av 60-talet var Sune Mangs dragplåstret. Han var inte i tid och jag tog chansen att hoppa upp på scenen och leka artist.

I ett hörn av torget låg frititidsgården, Klubb Axel. Föreståndaren Janne Stensson kom i ärlighetens namn att betyda mer för unge herr Kronér än den lille runde mannen bakom "Någonting att äta, någonting att dricka".

– Jag var väl lite gapig och blev avstängd en vecka. Bad om ursäkt, men en veckas avstängning var en veckas avstängning. "Kom tillbaka på söndag", sa Janne.

Det gjorde Lasse. Och fick en förfrågan om han ville bli ansvarig för småkidsens disco.

– Han visste att jag spelade gitarr och gav mig 100 kronor i veckan till att köpa nya skivor. Det där tänker jag ofta på och inser att det präglade mina val senare i livet, jag blev sedd. Med kraftig astma och kortisonintag gick jag upp enormt mycket i vikt, vilket gjorde mig blyg och tillbakadragen.

Direkt efter skolan väntade jobb på posten.

– På den tiden fick man gå hem när man var klar och jag brukade dra ner till stan för att kolla och lyssna på alla gatumusikanter. Störst var Sören och Mick, de var stora stjärnor i mina ögon.

En vacker dag kom en kompis från familjens sommarställe i Lilleby förbi, då Lasse stod och lyssnade.

– Han frågade om inte vi båda också skulle ge oss på att sjunga och spela för göteborgarna. Vi åkte hem till mig och repade tio låtar. Roger sjöng på alla, jag lade stämma på en. Då det var dags för premiär vågade vi inte ställa oss vid Kompassen, den ytan var till för de tunga namnen. Istället körde vi vid NK, vilket förmodligen var den sämsta platsen. Vi höll på från 13.00 till 22.00 på kvällen och fick 35 spänn. Jag var i himlen.

Duon fick luft under sina vingar och öste på hela veckan.

– Sedan skulle min polare åka bort och i ärlighetens namn sjöng han riktigt illa, så det var ingen stor förlust för åhörarna. Jag tog mod till mig och ställde mig själv för att uppträda. Här stod en tjock kille och sjöng ljust som ingen annan och folk gillade det. Med 200 spänn på fickan var jag rik och hade dessutom övervunnit min blygsel.

Resten är göteborgsk 80-talshistoria.

Under ett antal år förvandlades Avenyn till en enda stor scen för gatumusikanter med Lasse Kronér som den stora profilen.

– Det är inte så länge sedan en polis kom fram till mig och berättade om vilken social insats vi bidrog med, att stämningen blev mycket mjukare. Vi gjorde 1985 till och med en Street Aid och samlade in 35 000 kronor.

Den musikaliska resan sammanförde en self-made Kronér med de högskoleutbildade killarna i Triple & Touch.

– Vi var nog en perfekt mix, de tre seriösa och jag med min clownaktiga framtoning. Vi spelade jämnt och överallt och gjorde bland annat en landsomfattande turné för högstadieelever i frack och lackskor. Problemet var att eleverna till en början såg oss som något trist och högtravande, det tog en kvart innan de förstod att vi var på deras sida. Utstyrseln, klarinett, trumpet, basun, hur enkelt var det att få tonåringar att omedelbart tända på sånt?

Då fick kreative Kronér en idé, men som inte på något vis var för att markera sitt enkla ursprung hemma på Skiljemyntsgatan.

– Jag tänkte att jag om kommer in direkt då de andra ställt sig på scen, sparkar upp en dörr med ett par jympadojor på fötterna och en bergsprängare på axeln, då förstår de direkt vad det handlar om.

De svarta skorna med vit sula kom att bli ett signum för Lasse.

– Vi var med som husband hos Ingvar Oldsberg i "Oldsberg för närvarande" och det kom säckvis med brev om vad jag hade på fötterna. En del älskade det, andra ifrågasatte starkt. Och de var inte röda som många tror.

I det populära programmet startade en ny karriär. Även om han inte vill prata om att växla spår.

– Musiken har alltid varit det centrala för min del.

Som vi ser i dagens Doobidoo. Som vi såg i gårdagens Bingolotto – en succé som har en alldeles speciell historia.

Under en lång tid försökte skaparen av en av de största publika framgångarna i svensk television att förmå Lasse Kronér att ta över efter Leif "Loket" Olsson.

– Jag gjorde Zesam i TV 4, som var en sommarersättare för Bingolotto, och trivdes jättebra. Men att ersätta Leif var aldrig aktuellt för min del. Gert tjatade dock vidare och då sa jag: Hör med Ingvar.

Eklund lyste upp och frågade om Lasse var bekant med den store mediaprofilen och fick blixtsnabbt Oldsbergs telefonnummer som svar.

– Jag fick själv ringa upp och en stund senare satt jag, Gert och några till hemma hos Ingvar i Vasastan. De kom överens om allt, även ersättning och jag kom på mig själv att fundera varför jag satt med.

Det fanns ett problem med mötet och överenskommelsen. Den var inte förankrad hos TV 4. Affären stoppades, en uppgörelse med Oldsberg kom till stånd och "Loket" körde vidare.

Något år senare försökte grundaren bakom en av idrottens stora välgörare återigen att locka över sin favorit.

– Jag bad om två veckors betänketid, kollade i detalj på de program som sändes och skapade mig ett eget upplägg. Jag träffade Eklund, gav honom ett kuvert och sa: "Får jag igenom alla de här idéerna kör vi". Det var nya spel, ett helt annat musikupplägg och många förändringar. Han köpte allt.

Det som återstod var att sätta ett pris på Kronérs medverkan.

– Han sköt över en lapp, jag tittade på erbjudandet, lyfte blicken och sa: "Gert, har du glömt att du lät mig sitta med då du dealade med Ingvar..?

Det kom ett nytt bud – och världsstjärnor som David Bowie, Rod Stewart, Paul McCartney och Elton John blev vardagsmat för svenska folket om lördagskvällarna.

– Inför starten kontaktade jag de stora skivbolagen för att ragga artister, men fick nobben överallt.

I ett av de första programmen gästade en smörsångande belgisk herre vid namn Helmut Lotti. En vecka senare hade hans album sålt i 70 000 exemplar i Sverige.

– Då började de fatta att det hos oss fanns en publik som faktiskt köpte plattor fortfarande och sedan fick vi med i stort sett alla vi önskade.

Som en av landets populäraste personligheter under ett 25-tal år har Lasse varit noga med att inte sväva iväg alltför långt från den scen Sune Mangs upplät en gång för länge sedan.

– Jag vill tro att jag är väldigt markbunden. Har det funnits sådana tendenser har min fru Tina och mina två döttrar varit väldigt snabba med att få ner mig på jorden.