Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

"Jag är extra tacksam över att vara tillbaka"

Ida Falk Winlands senaste roll på Göteborgsoperan blev ett kvitto på att hennes röst fått kraften tillbaka. För Göteborgs-Postens Hanna Tornbrant berättar hon om det mest storslagna hon varit med om på scen och om när hon fick börja om helt från början.

"Det är ingen rocket science; jag är uppvuxen i en familj med bara musik. Jag tror att det var när mamma gjorde En midsommarnattsdröm på Norrlandsoperan som jag bestämde mig för att bli sångerska. Jag älskade den föreställningen, jag var nio år. Jag hade det lätt i början, gick på Adolf Fredrik och i musikklass på gymnasiet, det var så naturligt. Ända tills jag skulle ut i världen och söka till Musikhögskolan. Helt plötslig kom jag inte in någonstans, i stället blev jag reserv på ett folkhögskoleprogram i Framnäs. Det var en ganska stor chock för mig. Men jag gick där, fick en bra pedagog som lärde mig att öva på rätt sätt. Efter Framnäs kom jag in i London och överallt. När jag gick mitt näst sista år i England, 2008, fick jag ett telefonsamtal från Göteborgsoperan. 
'Har du sjungit Cleopatra?'
'Nej.'
'Kan du komma hit och sjunga?'
'När?'
'I morgon.'

Så jag fick ta mig till ett bibliotek och låna noter, åkte på audition och fick jobbet, jag ersatte världsnamnet Camilla Tilling, det var modigt av dem. Det där var en chans man inte får egentligen. Fram till i dag är den produktionen, Julius Ceasar, den häftigaste jag har varit med om. Allt var fruktansvärt storslaget, som man vill att opera ska vara.
Jag älskar Göteborgsoperan, det är ett varmt hus, det finns mycket kärlek, man värnar varandra, vill varandra väl. Det är inte riktigt så ute i världen, där saknas empatin ofta. 

Jag längtar efter att hitta balansen i livet, mellan jobb och fritid. Problemet med mitt jobb är att det är svårt att tacka nej till bra chanser. Samtidigt måste man få vara hemma med sin familj. Jag har en ettåring och en tvååring det är viktigt att få träffa dem, viktigt för dem att ha en bas.

Jobbet kan vara fruktansvärt ensamt, jag tillbringar några månader av året i städer jag inte känner. Ofta känner man ingen man jobbar med. Det har blivit bättre nu när jag har min familj med mig. De gör mig till en lycklig människa, jag blir hel som person av ha dem med. Då sjunger jag också bättre.

Jag tycker om min röst, den är ganska lik min mammas, det är också spännande. Min röst låter bra nu men jag har haft ett svårt år. I samband med min senaste graviditet låg jag på sjukhus inför förlossningen och det har varit perioder då jag inte fått sjunga alls. Så jag har fått börja om från början. Idomeneo var en nystart för mig efter min andra dotter. Jag är extra tacksam över att vara tillbaka i gamet.

När jag inte jobbar då jobbar jag ändå, studerar och övar. Men framförallt är jag i lekparken, i sandlådor, jag hittar på grejer med barnen. Vi leker oerhört mycket. Och jag lyssnar mycket på jazz. Inte så mycket på opera."