Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jack Hildén skildrar ett låtsasliv

Jack Hildén skriver om en ung, grubblande man i nya romanen God och opåverkad. Det blir mest nya dejter och anonyma ligg, skriver Bella Stenberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Roman
Jack Hildén
God och opåverkad
Norstedts

Isak vill vara ny. Inte den han är, utan ständigt någon ny. Dejtingappen Tinder är hans främsta verktyg. Han lever med Crohns sjukdom och reumatisk smärta och väljer sex som sin flyktväg, som ett sätt att dela upp sig i två. Den han inte vill vara och någon annan. En med sjukdomen och en utan, en attraktiv ung man med många tjejer.

Jack Hildéns andra roman handlar om kropp och kronisk sjukdom, men det är också en roman om en Kulturman i vardande. En självfokuserad Springsteen-citerande yngling som rör sig i en stockholmsk miljö som många andra skrivit om på ett mer brännande och brinnande sätt tidigare. Hildén och även hans romanfigur är kulturskribenter och författarsöner (Hildéns pappa är Bengt Ohlsson). 

Nutid blandas med uppväxt och infiltreras av sjukhusundersökningar och detaljerade journalanteckningar från läkare, vilket gör texten såväl kroppslig som klinisk. Återkommer gör ”Allmäntillstånd: Gott, opåverkad.” Det är långt både från hur Isak framstår och bokens titelord god och opåverkad.

Sedan gymnasiet har han ett fast förhållande med Vera som han tycker att han älskar men ständigt bedrar. Inte ens henne släpper han nära, men hon har fått veta om sjukdomen. Det som han skäms över och döljer. Lite grand är det som ”syns inte finns inte” och han glömmer ofta eller struntar i att ta sina mediciner. Inte heller sexuellt skyddar han sin kropp. 

Isak lever ett låtsasliv som blir otydligt både för honom själv och för läsaren. Trots hans grubbel finns liten förflyttning eller utveckling, bara ständiga upprepade varianter av samma sak, av nya dejter och anonyma ligg. Han verkar inte veta vad han jagar efter eller vem han vill vara. Mer handlar det om att komma bort än att komma till. Kanske mest om att inte egentligen känna något alls. 

På ett sätt visar det en del av samtiden. En ständig hets för att visa upp eller omskapa sig själv och ändå vara tom inombords. Men poängen går förlorad om inte heller läsaren känner något.