Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Även kärringar har en sexualitet hävdar Aase Bergs romanfigur Haggan.

Jävlig, arg och vulgär – Haggans tid är nu

Aase Berg ser ett uppsving för kvinnlig fulhet, för en vägran ett behaga. Som poet har hon låtit sin feminism mullra bakom mer eller mindre gåtfulla dikter. När hon nu skriver i klarspråk blir det på poetisk prosa.

Hon jobbar med färger och känslor, den här gången med rött och med ilska. En hand pekar finger och en annan gör hårdrockstecknet. Tillsammans blir de ett H som i Hagga, ett nytt teckenspråk som Aase Berg visserligen har formulerat i ord i sin bok men som hon knappt ens testat att göra själv.

- Jag vill starta en intelligensrörelse, jag vill ha mer analys och mindre ryggmärg i debatten. Haggan säger: "kom igen, vi bildar en haggtrupp" och så vidare, men det får hon stå för själv.

"Haggan" handlar om poeten Thelma, älskarinnan som förvandlas till hagga när hon inser att hon agerar värddjur åt ett blodfattigt äktenskap. Hennes livs kärlek, Victor, en framgångsrik gift fotograf, väljer till slut frun, Madonnan, och det smakfulla huset i stället för sexuellt och intellektuellt nirvana tillsammans med en djurägande landsortspoet i gummistövlar.

Vill inte moralisera

Aase Berg är tydlig med att hon inte vill moralisera det minsta över otrohet, och att hon ser sitt triangeldrama som en bild av något mycket större.

- Den här situationen är så emblematisk och användbar för hur förtryck går till, för kvinnlig underordning, för hur kvinnor motarbetar varandra.

- Det har ju varit en jävla kamp om tystnadskultur i olika kulturpolitiska sammanhang nu. Svenska Akademien är också som ett slags dysfunktionell familj där man gör en sak utåt och en annan sak i smyg. Man skulle kunna läsa det här som en allegori över den.

Klassmässigt underläge

Även om boken är rik på referenser har Aase Berg inte skapat någon syster till Glenn Closes kaninkokande hämnerska i filmen "Farliga förbindelser". Haggan vill bränna hus och ta till vapen visserligen, i synnerhet som hon också klassmässigt befinner sig i underläge, men hon gör det inte.

- Hämnd är helt okonstruktivt. Hon försöker hitta ett slags kvinnlig frihet. Hon agerar inte från sin ilska, hon uttrycker den och använder den till analys.

- Nu är det inte min röst här hela tiden, ibland är det jag, men oftast har jag iklätt mig ett slags roll, för så här arg kan man inte vara som normal människa. Men det här är väldigt spännande att utforska.

I fjol reclaimade Malin Lindroth "nuckan" i sin personliga essä om att leva ett annat liv än det vanliga Instagramfamiljelivet. Att "Haggan" kommer bara ett halvår senare är ingen slump, tror Berg.

- Jag visste inte att Malin Lindroth skrev "Nuckan", men man kan ju fundera över om det finns något i tidsandan som gör att vi båda kommer på de här grejerna nu, och det tror jag att det gör. Jag tror att det finns ett uppsving för kvinnlig fulhet och aggressivitet, för kvinnlig obehaglighet.

- Det finns en gräns för hur fri man tillåts bli som kvinna, eller för hur självständig man tillåts bli. Det kommer alltid en smocka i något läge. Det är väl den smockan som kvinnor börjar ifrågasätta.

Det verbala våldet

Både Lindroths och Bergs böcker tar i någon mån udden av den skymf som finns i att bli kallad "hagga" eller "nucka". Aase Bergs hagga elektrifierar sin självpåtagna titel med sexualitet gör den också till ett verb, samtidigt som författaren laddar fiktionen med en del detaljer ur sitt eget liv.

- Jag vill ju att hon ska vara levande, men det mesta har jag hittat på.

TT: Du är inte rädd för att bli betraktad som ett slags rikshagga?

- Jag kan ju inte kontrollera alla läsare och skriver man i jagform får man skylla sig själv. Men rädd, nej. Man måste ta risker när man är författare, annars blir det inte bra och det här var det bästa sättet att göra den här karaktären levande på.

Andra färger

I två kommande böcker ska hon utforska två andra situationer, moderskap respektive alkoholism och medberoende, vilket sker i helt andra färger och som andra känslor.

I takt med att barnen har blivit stora tycker sig Aase Berg ha mer tid och utrymme att utveckla sina tankegångar, och det gör hon i prosa i stället för poesi.

- I poesin kan man gömma sig bakom en massa gåtfullhet, det är vackert och härligt men jag är sugen på att tala klarspråk med något slags analytiskt perspektiv. Jag har laddat för det här.