Isabel Allende | Amandas gåta

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Första meningen i Isabel Allendes roman Amandas gåta lyder: ”Mamma lever fortfarande men kommer att mördas vid midnatt nu på långfredag.” Det tar närmare 500 sidor innan vi närmar oss långfredagen.

Kommissarie Bob Martin hoppas att hans dotter Amandas besatthet av brott skall gå över – men som tur är fortsätter denna nördiga tonåring sin jakt på en möjlig seriemördare som härjar i San Francisco Bay Area. Martin leder visserligen jakten, men Amanda och hennes fyra lika udda kompisar som träffas online och spelar Ripper är lika ivriga och duktiga på att spåra, pussla, dra slutsatser, jaga och lösa mordgåtor.

ANNONS

Det är sökandet efter denne eller de, som på olika bestialiska vis tar livet av ett antal personer, som är romanens huvudspår. Men det är ett huvudspår som får konkurrens av Isabel Allendes berättelser om mamman, Indiana Jackson, holistiska helare och av hennes kärleksrelationer (Bob och Indiana är skilda) och förstås av hennes värmande relation till dottern Amanda.

Relationer inom familj och släkt har alltid varit en grundsten i Allendes böcker, precis som färgrika, detaljfyllda skildringar av miljöer och samhällen, av ursprung och av tillhörighet i familj, i klass, i land – så ock denna gång. Hon kan skriva ur egna upplevelser. Hon bor numera i Kalifornien, föddes i Peru av chilenska föräldrar, växte upp i Chile, men tvingades fly efter militärkuppen 1973. Jo, Hennes far var släkt med president Allende...Isabel Allende är en driven för-fattare – undra på det efter mer än tjugo framgångsrika romaner. Den här gången är utvikningarna med dess ständiga förflyttningar av fokus mellan diverse personer lite för många. Slutet är effektivt som ett manus till en actionfilm, men inte heller mer än så.

ANNONS