Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Intim men ibland otydlig Dahlgren

Recension: PM Jönsson ser en Eva Dahlgren med ett moderniserat sound, men där texterna ibland tappas bort.

Konsertrecension

Eva Dahlgren

Pustervik, onsdag

Genre: Pop

Bäst: En plats på jorden

Sämst: När texterna blir otydliga

Publik: 750 (fullt)

 

Eva Dahlgren hade givetvis kunnat spela i en lokal som tar mycket mer publik, men Pustervik känns som helt rätt plats när hon är tillbaka med första skivan på nio år och ger sig ut på en kort turné med endast en handfull spelningar. Hon vill uppträda i ett varmt och mörkt rum där alla är nära och den intima inramningen borde kunna göra sångerna från hyllade Jag sjunger ljuset rättvisa. Och så blir det, men långt ifrån allting klaffade.

Musikerna, med folket som jobbat med nya skivan i spetsen, som Johannes Bergmark (producent, som live spelar lite av varje, med rötter i Umeås indierockscen) och Anders Stenberg (Deportees, Lykke Li m.m.), har moderniserat Eva Dahlgrens sound. Det är enbart positivt. Några äldre låtar plockas fram och får en mer samtida elektronisk puls, som Jag är Gud, Kom och håll om mig, Guldgrävarsång och inte minst en annan låt från den 32-år gamla plattan Ett fönster mot gatan, nämligen En plats på jorden som är ett sista, explosivt, glimrande extranummer. Utan konkurrens konserten bästa låt. Vem tänder stjärnorna kunde de däremot skalat av mer, gjort annorlunda, den fastnade i det förflutna, framfördes pliktskyldigt.

Det jag saknar är annars att Eva Dahlgrens sång och texter inte riktigt kommer fram. Ibland är bandet i vägen eller är det sången som är lågt mixad eller helt enkelt Eva Dahlgrens viskande,  försiktiga röst som försvinner i bruset. Hon skulle kunna sjunga med större auktoritet. Ta i mer, utan att förlora känslan över fraseringar och textinnehåll. Säg mitt namn – den starkaste låten på

Jag sjunger ljuset – med tänkvärd text och förlösande melodislinga, sjabblas bort, med skorrande klubb-beats som förminskar låten. Onödigt. Den hade kunnat vara så mycket bättre. Dynamisk på ett helt annat sätt.

Eva Dahlgrens musik kan bli stillastående, men här är det bandet som styr upp det hela, med ett instrumentalt mellanspel som vill dansa hela natten och flera av de nya sångerna, som Inga tårar mer, Hör vargarna och Ingrid Bergman-låten Filmen om oss hittar en balans mellan stilfull suggestionskraft och melodiskt driv.