Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Inlägg nr 7: Jag sitter inte inne med sanningen

I ett svar till Stefan Edman skriver Mattias Hagberg att "vi har ett tankemässigt arv vi måste göra upp med".

Stefan Edman slår an en ödmjuk ton i sitt sista debattinlägg. Han skriver att vi tyvärr har missuppfattat och talat förbi varandra. Det anslaget är bra. Men det blir lite komiskt när han i nästa stund än en gång börjar tillskriva mig saker jag aldrig hävdat och dessutom kalla mig häpnadsväckande pretentiös.

Har jag någonsin påstått att jag sitter inne med Sanningen med stort S? Nej, Stefan Edman, det har jag aldrig.

Har jag skrivit att vi borde kasta alla filosofi och allt tänkande över bord? Nej, Stefan Edman, det har jag inte. Jag är övertygad om att vi har mycket att lära av till exempel Aristoteles, Kant och Wittgenstein. Men jag är också övertygad om att vi har ett tankemässigt arv som vi måste göra upp med. Antropocentrismen är ett sådant exempel.

Vad är då problemet med Stefan Edmans världsbild? Jag tror att det är mycket enkelt. Stefan Edman är troende. Därmed är tankar av typen: universum är likgiltigt, existensen saknar en objektiv mening, alla värdeutsagor är relativa och uttalas från en maktposition, förbjudet område.

Hur skall Stefan Edman, och andra i hans belägenhet, hantera det faktum att vår moderna världsbild faktiskt förefaller ge nihilismen rätt? Jo, genom att hävda att om detta kan vi inte tala?

Men för att vara en person som hävdar den ståndpunkten är Stefan Edman ovanligt talför. I hans debattinlägg, men också i hans föreläsningar och böcker, smyger sig värdeutsagorna in. I sista avsnittet i boken Förundran slår han till exempel fast att ”Jorden tillhör Herren”. Varken särskilt prövande eller ödmjukt, om jag får säga det. Och i den här debatten har han påstått att människan har ett ”unikt värde”.

Hans svar på min kritik mot detta svajande mellan olika ståndpunkter är att hans värdeutsagor bara är subjektiva sociala konstruktioner. Det vill säga överenskommelser mellan människor. Ja, men va bra, säger jag. Då är vi ju överens. Det är nämligen min inställning också.

Men vänta nu. Om alla värdeomdömen är sociala konstruktioner då finns det ju inga objektiva värden. Eller hur? Och då står vi ju där med nihilismen igen. Snälla Stefan Edman, det hänger inte ihop.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.