Sköra, utsatta och ensamma. Ändå förunderligt starka. Sådana är de människor som Fia Adler Sandblad sätter på scen. Det är teater som samhällsgärning, en ambition att lyfta fram dolda berättelser, insamlade med känsligt öra och formade med konstnärlig kraft. I Barnhemsbarn, undersökte Adler Sanblad sin egen historia, nu har hon lyssnat på ensamma mammor. Texten till Vi som bär världen är skriven utifrån djupintervjuer med kvinnor i olika åldrar samt Ann-Marie Ljungbergs bok om prekärfeminism, I fallinjen (2015).
På Adas musikaliska teaters intima miniscen kan spelet hålla samtalsnivå. Vi som bär världen talar inte med de stora orden – även om åtskilliga filosofiska tankar citeras. Det är den vardagliga utsattheten inpå bara kroppen som inkännande gestaltas av Cajsa-Stina Forssberg, Karin Lycke och Harriet Ohlsson.
De sitter som på varsin ö från början. Var och en har en lampa, nej faktiskt två, en större golvlampa och en liten. Det är ett listigt grepp av scenografen Elisabeth Åström. Det begränsade skenet och flyttandet på lamporna med trasslande sladdar, ger en konkret bild av ett trängt och besvärligt liv. Bylten av kläder och prylar hör också till böket.
Lamporna bidrar till ljussättningen av tre öden. Kvinnorna är olika, men svek, ensamhet, urusel ekonomi och omgivningens ifrågasättande är erfarenheter där de känner igen varandra. Karin Lyckes unga och våldsutsatta mamma är en troskyldig optimist i det längsta. Cajsa-Stina Forssberg spelar fram en skräckslagen handlingsförlamning inför det oplanerade barnet. Harriet Ohlssons medvetna kvinna drömde om att bli den coola, bohemiska mamman, men konfronteras med fattigdomens krassa vardag och barnafaderns svek.
Motvilligt närmar de sig en förening för ensamma mammor. Valhänt dansar de gemenskapens nya turer. Det är inte konfliktfritt, men en kopp kaffe lugnar heta lägen. Harriet Ohlssons musik förhöjer ordens eftertryck och regin skapar dynamik genom att låta kvinnorna bära historierna tillsammans. Som iakttagare, återberättare, eller med ingripande frågor.
Det finns, tack och lov, ibland hjälp i tuffa lägen. En hyresvärd som ordnar ett förstahandskontrakt. En bror som handgripligen försvarar sin syster. Men i mycket brister samhället. Välvilliga reformer kan resa hinder för en redan utsatta grupp.
Vad händer om man sätter människors beroende, deras sårbarhet och utsatthet i centrum för en politisk filosofi? lyder ett omkväde som ringer i öronen när de ensamman mammorna har släckt sina lampor.
