Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Eka Kurniawan Bild: Mohammad Fadli/TT.

Indonesiens Garcia Márquez

När den indonesiske författaren Eka Kurniawan var 16 år blev han relegerad från skolan. Om inte hans mamma skickat honom till en annan skola hade han kanske aldrig blivit författare, menar han.

På Bokmässan berättar Eka Kurniawan om sin egen bildningsväg, han deltar också i ett samtal om bildning bortom den västerländska horisonten, och så pratar han förstås om sin genombrottsroman, Skönhet är ett sår, som nominerades till Man Booker-priset och som nu finns på svenska.

– Titeln är en lek med olika perspektiv. Man kan se allting, till exempel Indonesiens historia, som både vackert och fult, förklarar han i en mejlintervju med GP. Han är ännu kvar i Jakarta när vi får kontakt.

Romanen börjar med att en kvinna reser sig ur sin grav efter att ha varit död i 21 år, magisk realism är ett återkommande inslag i hans författarskap och han har jämförts med bland annat Gabriel García Marquez.

– Jag försöker ta den jämförelsen med ro, om inte Marquez hade funnits hade jag blivit jämförd med någon annan, kanske Kafka eller Gogol.

Även om han tycker mycket om Marquez böcker kommer inspirationen huvudsakligen från indonesiska spökhistorier, folktro och romaner om kampsport.

Historia är nyckeln 

Eka Kurniawan växte upp i en mindre kuststad där det varken fanns bokhandel eller bibliotek att tala om.

– Innan jag började läsa västerländsk litteratur på universitetet i Yogyakarta kände jag bara till skräck- och kampsportsromaner, Indonesiens kiosklitteratur.

Han är ändå glad att föräldrarna lät honom läsa böcker, gå på bio och lyssna på den musik han tyckte om.

GP kultur publicerar en självbiografisk text som han skrev bara några veckor efter att hans far gått bort.

LÄS MER: In i den långa sömnen

– Ärligt talat ville jag bara dela min förlust med mina bröder och systrar. Jag skrev den för dem.

Eka Kurniawan skriver om hur han ser att faderns liv är länkad till Indonesiens historia, även i hans romaner spelar historien en viktig roll.

– Jag älskar att läsa historia, jag kunde ha blivit historiker, men viktigare är att historia är nyckeln till att förstå ett land.

Det blev istället filosofiska universitetsstudier, samtidigt tog han en ettårig kurs i grafisk design, och jobbade med det ett tag.

– I början tänkte jag att jag kunde gå tillbaka till grafisk design om jag inte kunde försörja mig som författare. Jag gör fortfarande en del design, som omslagen till mina egna eller vänners böcker, men det är mest som en hobby.