Impregnerad av lidande och längtan

I jakten på sin morbror Bruno finner Astrid Seeberger ett levnadsöde som sammanfattar mycket av 1900-talets europeiska tragedi.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Läkaren och författaren Astrid Seebergers Goodbye, Bukarest är i likhet med första delen i denna släktkrönika, Nästa år i Berlin (2015), impregnerad av lidande och längtan. Och av en obändig vilja att förstå en brutal europeisk nutidshistoria på det enskilda livsödets mikronivå.

Förra bokens centrala gestalt var den allt ensammare modern med ”flyktingansiktet” som Astrid lämnade redan som 17-åring för att på betryggande avstånd från det förhatliga hemlandet återuppstå som svensk. I Goodbye, Bukarest kretsar berättelsen kring morbror Bruno, krigspiloten som sköts ner och dog vid Stalingrad. Det var i alla fall vad Astrid fick höra när hon växte upp i efterkrigstidens Tyskland där söndertrasade familjer försökte hitta tillbaka till varandra. Långt senare får hon veta att Bruno överlevt många år i sovjetiskt fångläger och sedan tagit sig till Rumänien där han kom att plågas under sitt livs tredje diktatur. Sin ursprungsfamilj hörde han aldrig av sig till igen. Efter faderns dubbelriktade otrohetsaffär med Brunos fästmö skar han av banden till sin uppväxt i Ostpreussen.

ANNONS

Utrustad med ett foto på Chopin, som Bruno ska ha liknat, och bepansrad med Churchills övertygelse att ”framgång inte är något annat än att gå från nederlag till nederlag med oförminskad entusiasm” reser Seeberger till Tyskland och Rumänien för att söka efter människor som kan veta något om den försvunne morbrodern. Hon finner ett fascinerande levnadsöde som sammanfattar mycket av 1900-talets europeiska tragedi.

Bokens ramberättelse utspelar sig i ett nu på en ö med en älskad make. Kanske ligger denna verklighet lite för nära författaren för här känns hon paradoxalt nog mindre närvarande än när hon på sitt sorgset melodiska språk skildrar fånglägrets hårda rutin och livsavgörande vänskapsband, eller vardagen i ett Bukarest där ”titanernas titan” Ceaușescu inte nöjer sig med lydnad utan därtill kräver undersåtarnas kärlek.

ANNONS