Det var Kikki Danielssons tur att vara i fokus i lördagens Så mycket bättre.
Aktiviteten före lunch gick ut på att Kikki Danielsson "tänkte på sig själv", vilket innebar att hon gick på dejt med några lokala gubbar. Säkert kul för dem, men inte för tittarna.
Däremot var genomgången av hennes liv en stor behållning. Varför kan de inte bara skippa de meningslösa aktiviteterna och ge större utrymme åt tillbakablickarna, när man nu har en så intressant karriär som Kikki Danielssons att gå igenom?
Drabbande barndomsberättelse
Hennes barndomsberättelse innehöll delar som var rent drabbande, med skilsmässa, barnavårdsnämnd och fosterföräldrar. Kontrasten till hennes glättiga dansbands- och schlagerlåtar gav välbehövlig nerv åt hela programmet.
Jag vill veta mer! Men icke. Istället fick vi en plågsam dragspels- och joddelkurs. Sedan dök Lasse Holm upp och tog över showen en stund. Oklart varför. Det var bara att djupandas och hålla ut, för de sista låttolkningarna var också de bästa. Här är betygen:
Sabina Ddumba: Varför är kärleken röd?
Betyg: Tre fyrar
Kikki Danielssons andraplatslåt från Melodifestivalen 1983 (hon lyckades tacka nej till det årets vinnarlåt Främling) blir till ännu en snygg, luftigt soulig mellantempoballad i Sabina Ddumbas händer. Känns ändå lite väl vuxet för att komma från en så ung artist, kanske är det Ddumbas damiga styling som bidrar till att det hela blir lite småtråkigt.
Tomas Andersson Wij: God morgon
Betyg: Tre fyrar
Ännu en andraplatslåt i Melodifestivalen, denna gång med Sweet's n chips 1981. Jag gillar verkligen att Andersson Wij törs kasta sig ut i nya musikaliska vatten, den här gången låter han stråkarna och schlagertempot vara kvar, samtidigt som han lyckas fånga upp det bitterljuva stråket i texten och strofer som "Hur är det med kärleken? Är ni överens om den?" Jag gillart!
Uno Svenningsson: Prins Decibel (Miss Decibel)
Betyg: En fyr
Minsann. En tredje andraplatslåt från Melodifestivalen! Den här låten handlar alltså om en liten tjej som skriksjunger. Uno Svenningsson gör om honom till en liten gosse och drar ner tempot något. Jag kan förstå att Svenningsson blev förtjust i den glassiga musiken, men den rätt imbecilla texten fortsätter att vara rätt imbecill och Svenningsson framstår som rätt oengagerad.
Eric Saade: Bra vibrationer
Betyg: Två fyrar
Låten "som alla försökte få" gick givetvis till Eric Saade. Äntligen en vinnarlåt från Mello! Och ett givet val för hookmaskinen Saade. Han drar på med all sängkammarblick han mäktar med och gnyr "vill ha mer, vill ha mer" så att en lätt rodnad sprider sig i församlingen. Genomproducerat och helt okej, men den prilliga euforin från originalet försvann på vägen. Inte en av Saades starkare tolkningar i år.
Icona Pop: Don't slam the door
Betyg: Fyra fyrar
Äntligen lite country, vilket ju är en viktig del av Kikki Danielssons sångkarriär. Låten, som först gjordes av Ann-Louise Hansson, har stöpts om så att refrängen är värsta baktakts-sommarhitten. Oväntat, men Icona Pop landar den - och get out of my life-texten passar duon som hand i handske. Dessutom sjunger de riktigt, riktigt bra.
Anders Wendin: I's not about me anymore
Betyg: Fyra fyrar
Så roligt att Wendin väljer en låt från Danielssons senaste skiva, dessutom ska han ha all cred för att han har tänkt igenom sitt val och kommer med ett litet inledande tal kring att flera personer runt bordet har erfarenhet av att snubbla både i tillvaron och i artisteriet. Sedan kastar han sig handlöst ut, trovärdig i sin oputsade inlevelse.
