I Himalayas väldig landskap

Hemmahörighet och främlingskap är nära grannar i Ko Uns poesi. Ulf Eriksson har läst ett urval av hans dikter.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

När nu Vit fjäril, det femte försvenskade urvalet av den sydkoreanske poeten Ko Un utkommer, måste han sägas vara bekant i vårt land. Man kan rentav befara att han riskerar att bli aningen ihjälkramad. Det är lätt hänt när man vid fyllda åttiotre har hunnit insamla så mycket respektingivande erfarenhet som Ko Un. Han var inkallad i Koreakriget, var zenbuddistisk munk i tio år, blev demokratisk aktivist, kastades i fängelse, torterades, levde destruktivt bohemliv, försökte ta sitt liv flera gånger – och arbetade på ett poetiskt verk som i sin omfattning kommit att sakna motstycke.

År 2005 utgavs på svenska ett urval ur ett av hans projekt, trettiobandsverket Tiotusen fotspår, innehållande en dikt om varje människa han mött i livet. Det är ändå bara en liten del av hans enorma alstring, ett förhållande som gör det svårt att bedöma varje urval som sådant, också det nya.

ANNONS

Översättaren av Vit fjäril, Sun-Kyoung Choi, erbjuder en lista med titlar på de samlingar dikterna har hämtats ur, samt några ord av erkänsla till personer som hjälpt henne på vägen. Det hade inte varit ovälkommet med ett efterord av essäkaraktär som behandlade den tradition Ko Un förhåller sig till, de formella drag originalen har och de problem en översättare till svenska kan stöta på.

Genast vill jag dock säga att översättningarna fungerar fint i sig. De är täta och genomlyssnade, det blir ofta minnesvärd poesi på svenska. Om Ko Un har det sagts att han har ett stort register, och det framgår också av Vit fjäril. Här finns många zenbuddistiskt lapidariska dikter där kategorier som närhet och avstånd, röst och världsrum, intimitet och utvändighet förstärker varandra. Men urvalet bjuder också på längre kompositioner, med historiskt stoff och förflyttningar i exempelvis Himalayas väldiga landskap.

Hemmahörighet och främlingskap är nära grannar i denna poesi, där poetens röst ofta diskret drar sig tillbaka och låter världen ljuda:

"någonstans bortom havet i öster

förvandlas hela världen till vågor

ljudet av vågorna"

ANNONS