Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Michel Houellebecq gästade franska tv-programmet Le Grand Journal 8 november 2011, efter att ha tilldelats Goncourt-priset för Kartan och landskapet.

Houellebecq – en skygg fransman

Den kontroversielle författaren Michel Houellebecq har internationell stjärnstatus. GP snek åt sig en pratstund med den skygge fransmannen om hans senaste bok Kartan och landskapet, som kommer på svenska i veckan.

Närmare trettio säkerhetsmän, poliser och bokförlagsanställda vakar över Michel Houellebecq när han kommer ut från en radiointervju i Paris sydöstra stadsdelar. Han behandlas utan tvekan som en rockstjärna.

Massor av fans står runt omkring mannen som skrev de uppmärksammade böckerna Elementärpartiklarna och Plattform. Ingen får komma för nära.

Franska riksradion har just sänt ett litterärt program från varuhuset Auchan på boulevard Vincent Auriol. Man har pratat om hur Houellebecq gärna hämtar inspiration i 1800-talets realistiska romankonst, Balzac och Dostojevskij, om bilden av honom som misogyn.

Många butikskunder har dock särskilt noggrant lyssnat på vad hedersgästen har att säga om sin nya bok Kartan och landskapet, ett slags lågintensiv gestaltning av en medelmåttig och vardaglig tillvaro.

"Den är en modern tragedi som uttrycker svårigheten att bli självständig som människa," har han låtit förstå i programmet.

Jag har inte avtalat möte med Houellebecq. Det har inte ett dussintal andra närvarande journalister heller; vi följer kortegen och väntar på att det ska bli ett litet ögonblick då vakterna vänder sina blickar åt ett annat håll. Det kommer snabbare än beräknat och jag sticker snabbt in mikrofonen och ropar att jag är från Skandinavien. Sverige.

Houellebecq tittar överraskad på mig.

- Det är otroligt att det finns ett så stort intresse för mina böcker hos er, säger den svårfångade författaren.

- Jag kritiserar gärna individualismen och nyliberalismen, som skapar ett hårdare och kyligare samhälle, särskilt för medelklassen. Och hur kyrkan fått folk att tappa tron. Allt detta tycks både skrämma och fascinera läsarna.

Det är i detta, Paris trettonde arrondissemang som handlingen utspelas. Ett kvarter som skulle kunna jämföras med Västra Frölunda.

- Sådana här höghus skulle pappan till huvudpersonen Jed Martin kunnat bygga, säger Houellebecq och pekar på ett av de många fula, närliggande höghus som byggdes på 1970-talet.

Fansen följer hans finger som pekar uppåt. Uppåt.

Vanligtvis handlar Houellebecqs romanvärld gärna om pessimistiska människor missnöjda med tillvaron och på jakt efter att tillfredsställa egna. Personerna lever ofta ut sina perversioner och inger sällan hopp om mänskligheten.

Fast om politisk inkorrekthet närmast blivit författarens varumärke så är detta dock betydligt nedtonat i den nya boken.

Därmed är Jed Martin på många sätt ett ovanligt alter-ego för den ständigt självbiografiske författaren.

- I Kartan och landskapet är hjälten Jed en lyckad konstnär som knappast är pervers, även om han lever i en likriktad och kylig nyliberal värld där pengar styr, vilket får honom att känna sig mycket ensam, berättar Michel Houellebecq.

Jed Martins utveckling spelar en viktig roll, liksom hans förhållande till sin far, en framgångsrik arkitekt.

- Fast egentligen är det väl själva avsaknaden av en far som jag försökt beskriva och vilket i besvikelsen fått Jed att försöka välja en annan väg. Men trots att han gör allt för att undvika likheter med sin pappa, så går han förr eller senare i pappans fotspår, förklarar Houellebecq.

Det mest spektakulära i boken anses av många vara att Houellebecq själv finns med på ett hörn, även om han driver med sig själv. Författaren låter sitt alter ego klä sig fult, lukta illa och dessutom vara alkoholist.

Houellebecqs La Carte et le territoire, hans första roman på fem år belönades 2010 med Goncourtpriset, det mest prestigefyllda inom fransk litteratur. Den har också mött viss kritik av flera franska kritiker som har anklagat den för att vara ett plagiat.

Houellebecq drar sig långsamt fram till den oberoende bokhandlaren Nicole Maruani på Boulevard Vincent Auriol där han ska signera böcker. Bokhandlaren har laddat upp med 500 böcker och säger sig vara väl förberedd, för “anstormningen”.

Utanför bokhandeln köar kanske tusen fans, med en baguette eller med Houellebecqs roman i handen.

Vårt gående samtal tar en paus.

Michel Houellebecq föddes på franska ön Réunion 1956 står det i födelseakten, men själv hävdar han att han föddes två år senare.

Länge arbetade han som dataspecialist. Houellebecq beskriver den tiden som full av depressioner. Han är autodidakt och har sedan 1990-talet skrivit fem romaner, flera diktsamlingar och essäer.

Det kritikerna ofta uppskattar är hans sätt att skildra samtiden som relaterar till frågor om medelklass, egoism, kvinnohat och religion. Men han gav upphov till polemik när han sade att sex är en kapitalistisk marknad, men att gruppsex kan rädda de minst attraktiva från ensamhet.

På senare tid har Houellebecq även spelat in ett par sånger som säljs på internet. Här finns en viss likhet med den stundtals provokative franske sångaren och poeten Serge Gainsbourg.

Det är något uppgivet över chansonerna Le film du dimanche (Söndagsfilmen) och Novembre (November). De har fått ett nästan mekaniskt arrangemang, som för att starkare visa i vilken kylig värld vi lever i.

När Michel Houellebecq efter två timmar signerat sin sista bok, stängs dörrarna till bokhandeln, fastän alla kunder ännu inte har kunnat komma in. Ett par flaskor rödvin har han också tömt.

Jag får möjligheten att ställa ytterliga en fråga citerar jag hans vän, franske författarkollegan Frederic Beigbeider som sagt att Houellebecq är som en krigsreporter, men med medelklassen som bevakningsområde snarare än Kosovo eller Irak.

- Det är inte helt fel, svarar Houellebecq. För det är i medelklassen jag hittar näring för mitt skrivande. Det är också här livet är som mest spännande.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.