Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hoppas att vinden vänder

Tobias Fröberg? Singer/songwriter från Fårö. Turnerat med Kathryn Williams, arbetat med Ane Brun, intervjuat Ingmar Bergman. Nej ..? Inga klockor?

Du är inte ensam. Trots vår närmast patologiska förtjusning i småledsna män med gitarr har Tobias Fröberg aldrig blivit stor i Sverige. Men på nya albumet låter han inte så ledsen längre. Kanske är vinden på väg att vända.

- Ja, det är dags nu. Förra gången jag spelade i Göteborg kom 20 personer. Visserligen uppträdde Jens Lekman samma kväll, men 20 personer ... vad fan, skrattar Tobias Fröberg på telefon hemifrån Stockholm, och erkänner utan omsvep att han funderat mycket på varför karriären som funkar så fint i England och USA står och stampar på hemmaplan.

- Jag får väl skylla mig själv lite grand. Det var på gång när jag turnerade med José González men jag utnyttjade inte möjligheterna på rätt sätt, och just när jag släppte mitt förra album försvann jag på tre månaders turné i USA. Inte så konstigt att plattan sjönk som en sten i Sverige.
Den här gången ska allt bli annorlunda.

Den här gången ska Tobias Fröberg slå igenom på bred front, han ska trängas i tv-soffor och gästa Bolibompa, toppa Trackslistan, signera plattor på Bengans och flina mot oss från stombussar och spårvagnar. Nu jäklar. Eller? Nej, så blir det förstås inte.

Målet är satt något lägre. Som att kanske höras i radio, och förstasingeln med det passande namnet Slipping under the radar roterar faktiskt en del.

- Det tror jag är viktigt. En artist måste ju fästa någonstans om det ska bli någon hype. Det vore bra att få spela på några svenska festivaler, det har jag aldrig gjort.

Däremot är Tobias Fröberg ofta uppbokad i England. Mycket beroende på att hans förra album Somewhere in the city, det som sjönk i Sverige, hyllades av brittiske musikmogulen Alan McGee som knöt Fröberg till sitt kreddiga bolag Poptones.

Tyvärr för Tobias Fröberg så blev han hemlös i England när Alan McGee nyligen lade ned sitt skivbolag.

- Det gör inte så mycket. Jag arbetar fortfarande med samma PR-människor och släpper skivan på eget bolag i stället.

Men visst, det gjorde ju inte direkt ont att dela skivbolag med Oasis, Primal Scream och Libertines.

- I den estetiska och rätt ängsliga popvärlden betyder skitsaker som att ligga på "rätt" skivbolag väldigt mycket, och Poptones var verkligen rätt bolag för mig.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.