Honorina Chitic | Trots allt och likväl

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

”Människan föds god men samhället förstör henne”. Honorina Chitic inleder sin sjunde diktsamling med ett citat av Rousseau. Relationen mellan människa och samhälle löper med sin röda tråd mellan de tunna bokpärmarna. Hur samhället påverkar människan som tvingas föra såväl en inre som yttre kamp mot samhället och trasiga relationer. Hur vi längs vägen bryts ner och blir till något annat i mötet med världen.

I Trots all och likväl skriver Honorina Chitic om allt ifrån föräldrars svek och längtan till kärlek, som diktaturens brott mot mänskligheten och åldrandets vedermödor.

Honorina Chitic har sin bakgrund i Rumänien där hon under trettio år arbetade som läkare innan hon kom hon till Sverige 1987. Redan i hemlandet skrev hon poesi, men den politiska situationen gjorde publicering i princip omöjlig. Efter ankomsten till Sverige 1987 dröjde det ytterligare elva år innan hon debuterade som poet. Fyra av hennes sju diktsamlingar finns nu utgivna i Sverige och samtliga finns att tillgå i Rumänien.

ANNONS

”I det kommunistiska Rumänien/längtade jag alltid/med viss avund/efter handen/som vinkade/med en näsduk/eller en scarf/satte sig i rörelse/för att färdas DÄRIFRÅN.

Så skriver Honorina Chitic i dikten Kvar på perrongen, i vilken hon utforskar och bearbetar skulden över att ha lämnat ett land där de anhöriga finns kvar. Exilens förvirring och dåliga samvete.

Hon fångar mig även i kapitlet Mänskliga attribut där hon bland annat skriver om kroppens signaler, så identiska vid både stark kärlek och överväldigande skam. Men också om lidandet och njutningen som möts och blir till ett.

Stundvis går lyriken på djupet och vrider om. Ibland rör den sig mer på ytan och blir näst intill banal, men ändå oftast angelägen. Honorina Chitic lyckas med att vara precis så personligt och privat i sin poesi att det blir allmängiltigt och hittar sin väg in i själen på var och en av oss.

ANNONS