Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Språk från tsartiden. Även om pjäsens handling förflyttats till dagens samhälle har Anja Susa insisterat på att behålla Tjechovs språk och inte uppdatera det. "Språket har ett eget värde, det ger också en ironisk distans till det som händer på scenen. Vi ville skapa en klyfta mellan ett daterat språk och en modern bild." Bild: Oliver Lindkvist

Hon omtolkar Tjechov i en tid av framtidsrädsla

Anja Susa drar paralleller till dagens Europa i sin version av Körsbärsträdgården på Göteborgs Stadsteater.

En längtan tillbaka ett förflutet som aldrig funnits. Samhällssystem som knakar i fogarna. Regissören Anja Susa ser många likheter mellan dagens Europa och Tjechovs Ryssland.
Körsbärsträdgården, som har premiär på Stadsteatern ikväll, blev Anton Tjechovs sista pjäs. Den var klar 1904, samma år som han avled och bara lite drygt ett decennium före oktoberrevolutionen 1917.

"Här finns en ironisk knorr"

- Det här är den pjäs där Tjechov tydligast visar sitt missnöje med tidens levnadsförhållanden. Han förutsäger en möjlig förändring och visar upp olika ideologiska vägar. Här finns en ironisk knorr. Den sena formen av kapitalism som vi lever i nu liknar feodalismen Tjechov kritiserar, den har ett annat namn, men här finns fortfarande former av slaveri och brist på frihet, säger Anja Susa.

Att överföra förra sekelskiftets Ryssland till Sverige och Europa var lättare än hon hade trott. 
- Alla klichéer och sociala stereotyper som existerade i originalpjäsen finns fortfarande kvar, olyckligtvis.

Roy Andersson och Lars Tunbjörk inspirerar

Bland inspirationskällorna finns bland annat Roy Anderssons filmer.
- Jag är ett stort fan av honom, om det finns en jämlike till Tjechov i Sverige så är det Roy Andersson.

En annan inspiratör är Lars Tunbjörk, tre av hans Sverigebilder finns med i föreställningen. Uppdraget var att sätta upp en klassiker på Stadsteaterns stora scen, men på hennes eget sätt. Anja Susa har ett särskilt förhållande till Tjechov, hans dramer var som en ABC-bok för dramastudenterna i Belgrad.
- Vi utbildades alla på Tjechov, men på ett ganska traditionellt sätt. Jag tyckte det var rätt tråkigt. Det tog många, många år innan jag blev kvitt den känslan, men jag var så ung då, runt 20 år, och kunde inte förstå alla lager och djup som finns i pjäserna.

Anja Susa vill komma bort från den nostalgiska och romantiska skimmer som hon tycker svävar över många Tjechovuppsättningar

- Han skriver om sin egen tid och det samhälle han levde i. Även om han inte är uttalat politisk så är han intresserad av att förstå människor ur ett samhällsperspektiv. Där hittar jag min koppling till Tjechov. Om man skalar bort nostalgin så hittar man en skarp analys av de sociala omständigheterna.

Körbärsträdgården metafor för välfärdssystemet

Körsbärsträdgården är en metafor, men vad står den för? Anja Susa tror hon har hittat svaret. Eller åtminstone sin version.
- Men det beror också på var pjäsen sätts upp. Det sociala sammanhanget spelar stor roll. Hade jag varit i någon av länderna i det forna Jugoslavien, hade körsbärsträdgården varit Jugoslavien, det är jag rätt säker på.

Här i Sverige får körsbärsträdgården symbolisera det moderna välfärdssystemet som skakas om i hela Europa. Hon jämför Sverige på 80-talet, då välfärdssamhället nådde sin höjdpunkt, med Jugoslavien samma tid.
- Kanske förvånar det er, men vardagslivet i det svenska och jugoslaviska samhället var väldigt lika då. Vi hade också hög levnadsstandard, vårt pass var bland de mest värdefulla. Problemen vi delar nuförtiden hänger ihop med det nyliberala paradigm som västerländska samhällen är byggda på. Föreställningen är byggd kring erfarenheter som vi delar.

Retropias längtan efter en svunnen tid

Begreppet retrotopia, skapat av nyligen bortgångne sociologen och filosofen Zygmund Bauman, är ett nyckelord för föreställningen. Retrotopia, menar han, är dit människor som är rädda för framtiden riktar sina drömmar och förhoppningar. De drömmer om förgången tid, men i en version som aldrig funnits, ett fiktivt förflutet.
- Mycket av högerpopulism och extremism kan kopplas samman med retrotopia. För mig har detta varit en sorts filosofisk guidning in i den här föreställningen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.