Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Malin Holgersson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hon gör ny podd om sexuella rättigheter

Malin Holgersson producerar nya podden RFSU Dokumentär. En serie i åtta avsnitt om sexuella rättigheter.

Vilka ämnen tänker du ta upp?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Könsstympning är ett tema, aborträtten ett annat. Första avsnittet, som släpptes i tisdags, heter Gravid på flykt. Där fördjupar jag mig i hur det är vara gravid eller rent av behöva genomgå en förlossning på flykt, kanske i ett tält i ett flyktingläger. Jag kommer också att träffa en före detta barnsoldat för att prata maskulinitetsnormer kopplat till mäns våld mot kvinnor. Flykt och aktivism är gemensamma nämnare, de jag träffat har alla förvägrats grundläggande mänskliga rättigheter och tvingats fly, men kämpar vidare med dessa frågor.

Varför behövs det en sådan här podd-serie?

–Sexuella och kroppsliga rättigheter spelar stor roll, och om de kränks blir det roten till så mycket ont. Det är uppenbart att länder med till exempel könsapartheid eller homofobisk lagstiftning, som förbjuder abort etcetera, också ofta är länder som är i krig. Förtryck är inte hållbart. Podden handlar mycket just om kvinnors rätt till sin egen kropp. Om kvinnor bara fick denna mänskliga rättighet skulle världen bli en lite bättre plats. För mig är detta den viktigaste kampen.

Varför blev just du involverad?

– Det är en combo av kunskap och intresse. Jag har tidigare jobbat med migrationsfrågor i konstgruppen Ful och jag gör även den lesbiska podden Nyfiken brun och har engagerat mig i queerfeministiska kamper i många år. I vissa lägen underlättar det att jag är HBTQ-person själv, som till exempel i avsnittet där jag träffar en transman och queeraktivist från Uganda.

Är det någon historia som berört dig extra mycket?

– Det har varit otroligt starka möten hittills. Alla de här livsödena berör mig så starkt. Men Anissa Mohammed Hassans berättelse om sin könsstympning i 7-8 årsåldern innehåller bilder jag kommer att bära med mig resten av livet. Att 7-åriga flickor går med käpp i en månad efter att ha utsatts för könsstympning till exempel. Den bilden blir jag inte fri från, men det vill jag inte heller, för den påminner mig varje dag om hur viktigt det är att orka föra de här kamperna – och att det faktiskt går att göra något.