Det är en gigantisk turnémaskin Iron Maiden ställer upp på Ullevi på lördag. Men det var inte så länge sedan Kåren var allt de kunde fylla.
I siffror är Iron Maidens turné Somewhere back in time imponerande. Och så ska det väl vara när det är vad som har kallats den största rockturnén i historien, World Slavery tour 1984-1985, som skall återskapas. I ljuset av all imponerande statistik och lovord som öses över Iron Maiden är det lätt att glömma att bandet för 13 år sedan, den 1 november 1995, var väldigt långt ifrån Ullevi. Kanske inte i distans räknat, men väl i popularitet. Då hette arenan Kåren med en publikkapacitet på knappt 1 000 personer.
Stor rotation i bandet
Iron Maiden hade visserligen alltid varit duktiga på att byta ut medlemmar (18 personer finns på tidigare medlemmar-listan, basisten Steven Harris och gitarristen Dave Murray är enda kvarvarande originalmedlemmar), men med en avhoppad Bruce Dickinson ägde de uppenbarligen inte samma dragningskraft. Dickinson som ägnade största delen av 1990-talet åt diverse soloprojekt (och ett helt gäng andra saker, läs själv här bredvid), ersattes 1994 av Blaze Bayley från Wolfsbane. I kombination med ett grungetokigt 1990-tal, som Oscar Dronjak från Hammerfall i en GP intervju bland annat refererat till som "helvetet", dalade skivförsäljningen för de flesta heavy metalband.
De svåra åren
Publiken var till stora delar helt ointresserad av episka nummer, stora gester och frustande monster på scen - kort sagt alla Maidens paradgrenar. Albumen med Blaze Bayley, The x factor (1995) och Viritual XI (1998) fick ett svalt mottagande hos kritiker och blev försäljningsmässiga besvikelser. Från det att Dickinson hoppade av 1993 till hans återkomst 1999 spelade Iron Maiden i Sverige endast två gånger (Kåren, Göteborg och Cirkus i Stockholm 1995). Detta från ett band som besökte Sverige 13 gånger under 80-talet.
Dickinson - återkomsten
Så medan shoe-gazing och flanell regerade världen, väntade maiden-fansen på bättre tider. De kom i februari 1999. Till jubel meddelades att Bruce Dickinson var tillbaka, och med honom kom publiken. Scandinavium, Globen och Stockholms Stadion fylldes i snabb följd under 1999-2000 och skivförsäljningen tog återigen fart.
Liksom det är lätt att glömma 1990-talets svackor i ljuset av utsålda Ullevikonserter på 2000-talet, är det också lätt att tro att 1980-talet var Iron Maidens publika storhetstid. Men åtminstone för svensk del har Iron Maiden aldrig varit större än på 2000-talet. Den första ettan på albumlistan i Sverige kom år 2000 med Brave new world och trots att de flesta säkert anser att järnjungfrun producerade flest klassiker på 80-talet, sålde de aldrig ut ett Ullevi då.
På 2000-talet har de hittills gjort det två gånger. Iron Maidens bästa tid är nu.
