Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Henrik Wallgren | Mannen under bron

Henrik Wallgrens debutroman för tankarna till Kerouac och Lundell. Johan Werkmäster imponeras av engagemang och uppriktigt sökande efter livets mening, trots bokens litterära brister.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Henrik Wallgren

Mannen under bron

Lindelöws

”En fulltecknad almanacka förhindrar dig att göra det som faller dig in för stunden.” Så står det i ett avslutande kapitel i Henrik Wallgrens debutroman Mannen under bron. Berättaren är en vilsen man i 40-årsåldern – fyrabarnsfar och namne med författaren – som försöker finna fotfäste och ett hållbart sätt att leva i en konsumtionsgalen värld. Han äger nog ingen almanacka och han gör nästan alltid vad som faller honom in.

Henrik försöker leva upp till rollen som ansvarstagande familjefar men frestas ständigt av äventyret och friheten. När han möter uteliggaren Jaeger – en före detta börsmäklare som bränt alla broar – kan han inte stå emot. Han har hittat en förebild att följa, en mästare som har hoppat av samhället, som vägrar att vidröra pengar och vars rättesnöre är ”köp ingenting, släng ingenting”. Romanens Henrik Wallgren vill bli som Jaeger.

Tillsammans lever de vildmarksliv i Göteborg med omnejd. De letar mat i containrar, jagar, fröjdas, knarkar och umgås med vinddrivna existenser. Så småningom drar de som luffare (eller kanske pilgrimer) ut i Europa – till Berlin, München och Venedig – för att söka våren, äventyret och friheten.

Romanen gör mig på gott humör, på samma sätt som jag i yngre år njöt av att läsa Kerouacs On the road och Lundells Jack. Här finns samma frihetslängtan och uppror mot etablissemanget. Dock inte samma rytmiska och genomarbetade prosa. Tyvärr vimlar det av korrekturfel i boken, irriterande slarv som en förlagsredaktör borde ha rättat till.

Romanen må ha sina litterära brister men jag imponeras av äkta engagemang och ett uppriktigt (somliga kanske kallar det naivt) sökande efter livets mening. Att hitta balansen mellan ansvarstagande och frihet i konsumismens tidevarv är lika svårt som smärtsamt. Men det är värt ett försök. I bästa fall skapar det stunder av lycka.