Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Henrik Berggren | Det röda arvet

Som roman har Det röda arvet sina brister men det är en väl hopkommen historia. Jag ser den redan framför mig som film, skriver Eva-Lotta Hultén om Henrik Berggrens skönlitterära debut.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Henrik Berggren

Det röda arvet

Norstedts

Henrik Berggren är journalist och historiker, med ett förflutet som ledarskribent och kulturchef på DN. 2010 kom hans stora Olof Palme-biografi, som togs emot mycket väl och har översatts till flera språk. Nu debuterar han som skönlitterär författare, med thrillern Det röda arvet.

Henrik Berggren har förklarat att han kände behov av att skriva något som inte innebar så mycket grävande i arkiv, men sådant måste det ändå ha blivit en hel del av för att åstadkomma denna berättelse.

Huvudpersonen Thomas Thorild (i nedstigande led släkt med namnen och 1700-talspoeten) är historiker och har fördjupat sig i stockholmspolitikern Erik Johanssons gärning. En dag blir han kontaktad av en irländsk journalist, den vackra Moira Byrne, som vill veta mer om Johanssons insatser som frivillig i spanska inbördeskriget och hans vänskap med den irländske journalisten Seamus O’Hara.

Thomas börjar söka bland Johanssons efterlämnade dokument men plötsligt visar sig fler människor intresserade av att ta del av vad Johansson och O’Hara egentligen hade för sig i Spanien. En mystisk man vid namn Paul Hoffman förföljer både Moira Byrne och Thomas Thorild och uppträder hotfullt. Thomas bör sluta rota, eller överlämna det han hittar till Hoffman, som lovar att betala bra. Hoffman försöker också misstänkliggöra Moira – Thomas vet ju inte alls vem hon är.

Thomas är emellertid redan kär, och i alla händelser alldeles för principfast för att bryta sin överenskommelse med Moira för pengars skull. Han konfronterar Moira med Hoffmans insinuationer och det kommer fram att hon inte bara är Seamus O’Haras dotterdotter utan också ute på ett personligt korståg mot en mycket mäktig man, mediemogulen Harry Maddox (tänk Rupert Murdoch), som orsakat hennes avsked från tidningen.

Även Maddox deltog som frivillig i spanska inbördeskriget men har för länge sedan lämnat vänstersidan. Som djupt konservativ företagsledare har han ägnat sig åt att skapa radiokanaler, tv-stationer och tidningar som antingen fungerar som högermegafoner eller gödselspridare, med skvaller och smutskastning som specialitet.

Jakten på Maddox’ koppling till Erik Johansson och Seamus O’Hara, och på vad det är för mörk hemlighet de tre delar, för Thomas till Norge och Irland. Därifrån fortsätter han tillsammans med Moira genom Frankrike till Baskien. Hela tiden har de hejduken Hoffman efter sig.

I Spanien kompliceras intrigen av att också Maddox’ son Julian givit sig in i jakten, med helt andra mål än fadern; och att det finns ännu fler som vill åt den kunskap Thomas Thorild skaffat sig. Vad hände egentligen med den del av spanska guldreserven som försvann under inbördeskriget?

Det actionfyllda dramat i nutid varvas med återblickar till 30-talets Spanien. Autentiska klipp ur nyhetsartiklar ger god inblick i inbördeskrigets turer och skönlitterära stycken om Johanssons och O’Haras upplevelser ger också stegvis förklaringar till vad det är Maddox är så rädd för ska avslöjas. Tidsväxlingarna fungerar bra men vad de två tidsplanen också i nutid ska fylla för syfte blir jag aldrig klar över.

Att Thomas efter dramats slut sätter sig ner för att skriva om det känns helt ointressant. Även om dessa stycken inte direkt stör så hade de gärna kunnat strykas.

Värre är det med språket. Att skriva hårdkokt är svårt och det är inte en konst Berggren behärskar särskilt väl. Meningarna är adjektivsjuka och författaren envisas med att redovisa alldeles för mycket. Man behöver inte förklara hur det går till när en människa förflyttar sig från a till b om det saknar betydelse för berättelsen.

Inte heller bör man skriva ut sådant som läsaren lätt kan räkna ut själv eller börja var och varannan mening med ’Men’. Som journalist och fackskribent är Berggren en auktoritet men som skönlitterär författare är han ny och hade varit hjälpt av en hårdare redaktör.

Det jag uppskattar är intrigbygget, humorn och den intressanta historielektionen. Jag hade gärna fått veta ännu mer om spanska inbördeskriget genom de unga männens ögon, och gärna tagit del av fler resonemang kring ansvar och skuld. Krig får människor att göra hemska saker. Hur bär man vidare på sådana minnen genom livet?

Maddox känner ingen börda, han skakar av sig och går vidare. O’Hara och Johansson försöker livet igenom kompensera med ett intensivt samhällsengagemang. Samtidigt överförs deras ångest och oro på nästkommande generationer, precis som för offren.

Som roman har Det röda arvet sina brister men det är en väl hopkommen historia. Jag ser den redan framför mig som film.

ÄMNET

Henrik Berggren är historiker och författare, tidigare kulturchef på DN. Hans mest kända bok är Underbara dagar framför oss (2010), en över Olof Palme. Med Det röda arvet debuterar Henrik Berggren som skönlitterär författare.

SKRIBENTEN

Eva-Lotta Hultén är kritiker och kulturskribent och medverkar regelbundet i GP. Recenserade senast Sara Kadefors roman Hon som älskade honom.