Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Refuseringar bygger en stark karaktär, säger den numera framgångsrika romance-författaren Simona Ahrnstedt.

Hennes romantiska kvinnor är inga våp

Romance är en av världens största litterära genrer och den växer. Böckerna innehåller en kärlekshistoria och har ett lyckligt slut. Det mesta skrivs i USA, men i Sverige har vi en förgrundsförfattare på området – Simona Ahrnstedt.

Vad kännetecknar romance-genren?

- Romance är världens största litterära genre. I USA är den dubbelt så stor som deckare. Eftersom det är böcker som i första hand skrivs av kvinnor, för kvinnor och om kvinnor så bedöms den genom ett märkligt och lätt nedlåtande raster, företrädesvis av personer som inte läst en romance sedan 1972. Eller någonsin. En kärleksrelation står i fokus, antingen en heterosexuell eller en homosexuell. I övrigt kan böckerna handla om precis vad som helst. Jag har skrivit om gruppvåldtäkt, social orättvisa, rasism, feminism, finanskvinnor, nättroll och laestadianism.

Hur skiljer sig dina böcker från de stora amerikanska romance-författarnas?

- Mina romaner utspelar sig främst i Sverige. Jag skildrar strukturer och liv som är typiska för vår del av Europa. Mina böcker ges nu ut i USA. Där är man mycket intresserad av hur jag beskriver svensk överklass, jämställdhet, invandrarfientlighet och kvinnohat.

Hur ser den typiska kvinnobilden ut i dina böcker?

- I mina böcker pratar inte kvinnor om vikt och utseende hela tiden, utan använder sina hjärnor till annat. Kvinnor har en tendens att vara nakna lik, trasiga sexmördade horor eller tjatiga fruar i alldeles för mycket underhållningskultur. Mina kvinnliga huvudpersoner är allt från fältläkare, corporate financers, journalister, psykologer till medicinstuderande och popdivor.

Hur många gånger har du blivit refuserad?

- Haha. Många. Refuseringar bygger en stark karaktär.

Hur mycket tid lägger du på research?

- Alldeles för mycket och ändå inte tillräckligt. Min nya bok En enda risk, tog ett och ett halvt år att skriva, och då jobbar jag jämt; varje dag, inklusive helger och lov. Jag gjorde bortåt tjugo längre intervjuer med experter, läste mängder med fackböcker, artiklar och rapporter. Jag lägger ner ungefär lika mycket tid på research som på skrivandet. I stort sett alla andra jobb jag någonsin haft har en bättre timpenning än författande.

Är det en fördel för en romanförfattare att ha varit psykolog?

- Jag har enorm hjälp av mina kunskaper om hur människor fungerar. Hur de hanterar

kriser och trauman, hur vi alla påverkas av våra relationer till våra föräldrar (ett oerhört tacksamt tema), syskon och vänner. Även i intervjusituationer är det en fördel att vara van vid att lyssna, analysera och ställa rätt, uppföljande frågor.

Vad handlar din senaste bok om:

- En enda risk handlar om Ambra som är reporter på Aftonbladet. Boken handlar om hur Ambra försöker balansera allt sociala patos i en stundtals hård kvällstidningsvärld. Det handlar om hur hon slåss mot nättroll och kvinnohatare, om en överbelastad socialtjänst och mörka hemligheter som väcks till liv i Kirunas polarnatt. Den handlar om passion och tillit. Och så handlar den ganska mycket om norrländsk mat.

Fotnot: Simona Ahrnstedt deltar i ett seminarium på Bokmässan, lördagen kl 16, monter H05:20