Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Dubbelt aktuell. Özz Nûjen kommer till Göteborg för både humorshow och Strindberg-drama.

Har slutat lyssna på skitsnackarna

Till våren flyttar Özz Nûjen till Göteborg för att spela Strindberg på Stadsteatern. Innan dess väntar hans ventil i livet - flams och trams med bästa kompisarna.

Özz Nûjen är mjuk på rösten när han svarar från rummet i Visby. Den energiske komikern har varvat ned, scenen är långt borta. Ändå kommer det, skämtet som tangerar att gå över gränsen. Han kan liksom inte låta bli.– Det blåste på vägen över, några trillade i, men jag klarade mig.
Fint Özz, skönt att det gick bra för dig.
– Tack, tack.
 

Vi börjar med något som är kul på riktigt, Dalkurd har gått upp i fotbollsallsvenskan.  – Jaaa!!! Det är fantastiskt. Jag har följt dem sedan 2007... 2008. De är fruktansvärt imponerande, spelet, viljan och glädjen de har är unik. De är grymma fotbollsspelare men även engagerade utanför planen, bland annat nattvandrar de i Borlänge. Det finns inga divor utan det är laget som är störst och samhället ännu större. Dessutom bär de kurdernas färger vilket gör mig väldigt glad.
 

Hur tror du att de kommer klara sig i Allsvenskan?
– Det finns inte i Dalkurds värld att gå in för att bara säkra kontraktet. De kommer att satsa allt. Sedan får vi se. De har många som stöttar dem, en och en halv miljoner följare på Facebook, vilket annat svenskt lag har det?
 

Omröstningen om självständighet för Kurdistan, nyligen. Hur känner du kring den?
– Det var en rådgivande folkomröstning som inte respekterades. Jag är chockad men inte förvånad. Men det som framförallt gör mig upprörd är hur Erdogan kunnat totaldemolera nio kurdiska städer i Norra Kurdistan utan att omvärlden reagerat. Det har skett i skuggen av kampen mot Daesh. Städer som är tusentals år gamla, klassade som världsarv av Unesco, är jämnade med marken.

"De har ingen nytta av en tjock komiker"


Men hur påverkar det dig att se detta på avstånd, det måste göra ont?
– Det är hemskt. Men jag försöker prata om de här frågorna på olika sätt. Jag behövs inte vid fronten, på barrikaderna i Kirkuk eller Mosel. Där har de ingen nytta av en tjock komiker från Sverige. Jag får bidra till kampen på mitt sätt och till slut kommer kurderna att få rätt.
 

Vi byter ämne. Du kommer till Göteborg med showen Omogna killar tillsammans med Måns Möller och Patrik Larsson. Berätta om er relation.
– Åh, vi är nära vänner sedan 2001, sedan vi började med stand up kan man säga. Vi garvar ihop, retar varandra och vi skriver bra ihop. Vi gillar att vara tillsammans helt enkelt.
 

Vad händer när ni tre kommer samman?
– Vi triggar varandra, inget får vara tråkigt.  Vi hjälper varandra att bli tajtare och utvecklas. Sedan så fort publiken kommer spårar det ändå ur. Det är en viktig ventil för mig att få vara i ett sammanhang där man bara får tramsa, det finns ingenting politiskt, inget direkt tänkvärt. Jag slipper tänka och kan bara skratta. 
– Jag är stolt över showen vi gör, den är rolig så att snoret rinner. Det blir en vanlig show och en med jultema och båda kommer till Göteborg. Det är kul att leka jul, jag firar ju inte jul annars även om mina syskonfamiljer försöker och pappa klär sig ut till tomte. Men han ser bara ut som en taliban, det funkar inte.

Men om vi ska prata lite tyngre dramatik. Du fick mycket beröm för din insats i Richard III. Vad lärde du dig av det?
– Jag vill alltid utvecklas som skådespelare och när jag gjorde Richard III fick jag jobba med den bästa mentorn man kan tänka sig: Björn Granath. Det är något jag kommer att bära med mig resten av mitt liv och det är en stor sorg att han gick bort sedan. Björn var en stor humanist och han lärde mig ett sätt att skådespela som är effektivt men ändå med en graciös teknik. Ett folkligt sätt att spela som Björn och jag tror ligger nära så som Shakespeare jobbade med sina skådespelare. 
– I vår flyttar jag till Göteborg för att spela Carlsson i Hemsöborna på Stadsteatern. Det blir en fantastisk utmaning och då känns det tryggt att ha med mig det jag lärde mig av Björn.

Du och Måns gjorde en föreställning om Sveriges historia. Den var rolig, men hade också ett viktigt budskap. Känner du att den tog skruv, att ni faktiskt kunde påverka människor som såg den?
– Jag tror vi påverkade jättemånga och att man förstod att det vi ville säga var att "vi måste ta reda på vilka vi varit för att förstå vilka vi är idag, för att inte bli dåliga imorgon." Kan man sin historia behöver man inte vara rädd för framtiden. Vi svenskar har klarat av fruktansvärda saker tillsammans, så vi kommer klara oss även i framtiden. Det är egentligen absurt att folk är så rädda och alarmistiska när vi bor i ett av världens bästa länder. Men alla måste hjälpa till. 
 

Det finns ju många exempel på hur man också försökt använda, eller skriva om, historien för att skapa nya konflikter.
– Absolut, många vill förvanska historien för sina egna dunkla motiv och mål. Kunskap är makt och då måste den som har informationen vara bättre på att förmedla den. Annars kommer folk undan med pratet om fake news. Så journalisterna har en avgörande roll även om alla måste vara aktsamma och vaksamma för att stoppa mörka krafter.
 

Skriver du på någon ny, egen föreställning?
– Jag skriver hela tiden och har planer på egen soloshow senare, om några år. Först ska jag göra en grej till ihop med Måns. Du ska veta att jag är tacksam att jag får hålla på med det här. Jag är lyckligt lottad. 
 

"Vill inte lura nån att leva med mig"

Du har passerat fyrtio och har en hel del erfarenhet. Blir jobbet svårare eller lättare med tiden?
– Inget blir lättare, skillnaden är att jag numera vet att jag kan det här. Innan hade jag inte den känslan utan var jävligt osäker på det mesta. Jag har funderat en del kring självkänsla kontra självförtroende och numera är jag bättre på att låta vissa saker vara. 
– Samtidigt blir det fler och fler saker som stör koncentrationen. Jag är nyhetsnarkoman och läser lätt både tre och fem timmar nyheter varje dag. Instagram, Facebook och Twitter stör också. Det är lätt att fastna och glömma bort att jobba. 

Googlar man ditt namn får man upp mycket kul, men också en hel del tråkig läsning - rasism och hat. Hur hanterar du det?
– Jag har hållit på sedan maj 2000 och från första stund har folk pratat, hade jag lyssnat på allt skitsnack hade jag inte kunnat hålla mig uppe. Björn Granath brukade säga att man "aldrig är så bra som folk säger, men heller aldrig så dålig". Det kommer alltid finnas människor som vill dig illa, man får fokusera på sin publik och sina vänner. Jag försöker vara trygg i mig själv och göra gott mot andra. 
 

På tal om människor man har nära sig. Du har bestämt dig för att du inte vill ha egna barn och inte bilda familj, vad ligger bakom det?
– Jag vill inte lura någon att leva med mig. Jag är alldeles för tråkig att vara med som alltid är borta och annars går med näsan i mobilen. Mitt jobb går före allt och det ska inte drabba någon annan än mig själv. Men jag gillar att vara med mina vänners och syskons barn, jag är den där knasiga farbrorn som aldrig stadgar sig. 

Vad får du för reaktioner från omgivningen?
– Mamma tycker det är förkastligt, men hon har ju redan åtta barnbarn så hon kan sluta tjata. Hade jag lyssnat på mina föräldrar hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag bryr mig inte om vad andra säger. Jag tänker fuck you, vad har du göra med om jag är homo, bi eller om jag vill ha barn eller inte. Du har inte med det att göra. Ta hand om dig själv och ta kontroll över ditt eget liv och underliv istället för att låta andra påverka dig.
 

Det låter som du har ett embryo till en föreställning där?
– Det har jag, Johan, det har jag. Den kommer.