Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Hans Alfredson med ålderns rätt

Britt-Marie Mattsson var på besök bakom kulisserna hemma hos Hans Alfredson i hans skrivarstuga på Söder i Stockholm. GP har återpublicerat det minnesvärda reportaget från sommaren 2009.

Rakt fram på Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Tvärs över gatan. Trettioen trappsteg i sten upp mot Sofia Kyrka. Blicken åt vänster på översta steget. Rött litet trähus på randen av en svart klippkant. Omgivet av vildvuxen trädgård med utedass och rött staket. Grinden på glänt. Hasse Alfredson öppnar den knarrande dörren till Skrivstugan där det roligaste i Sverige skrevs under årtionden.

Själv beskriver han sig som inte särskilt lustig som privatperson:

– Jag säger väl som Bellmans änka – han var inte så rolig hemma.

Hasse Alfredson var tillsammans med Tage Danielsson hasseåtage, radarparet som under flera decennier roade Sverige. Men det roliga hade ofta en politisk underton, ordlekarna blev bevingade och generationer kan fortfarande Tages kvicka ordvrickningar om sannolikheten att kärnkraftverket i Harrisburg skulle haverera och Hasses ”varför kommer di inte när jag ringer för” om kyrkans minskade grepp om själarna och sketchen med Martin Ljung som insisterade på att uttala fel i ”guben i låddan”

Orkar inte komma på något nytt

Och efter sextio år med spex, revyer, skå- despelande, regisserande, författande av romaner, noveller och filmanus – där det också finns en svärta – säger Hasse Alfredson att han inte orkar komma på något nytt. Kanske inte så underligt med tanke på att han efter debuten som filmrecensent under signaturen Simson i Helsingborgs-Posten 1948 haft en karriär som fört honom från det stilbildande studentspexet Djingis Khan i Lund till revyer som Gröna Hund, Gula Hund, Lådan och Under Dubbelgöken. Vidare till klassiska filmer som Att angöra en brygga och Äppelkriget och svenska filmvärldens finaste utmärkelse Guldbaggen för Ägget är löst, Den enfaldige mördaren och Falsk som vatten.” Till detta skivor, romaner, noveller, tv - serier och ramsor som varför finns det ingen blommig falukorv till lunch i boken för både barn och vuxna. Skådespelare i filmer som Utvandrarna och Invandrarna och på Dramaten i Ingmar Bergmans Skammen.

Och chef för Skansen 1992 - 1996, ansvarig för utformningen av den svenska paviljongen på Världsutställningen i Sevilla 1992, scenograf för egna revyer, designer, belönad med en rad utmärkelser bl a med kunglig medalj. Och så vidare, och så vidare ...

Funderar på vad han skall göra härnäst

Men samtidigt som Hasse Alfredson säger att han inte gör så mycket numera så trängs stolar, bänkar och bord i Skrivstugan med travar av lådor med talböcker. Han läser in talböcker, litterära klassiker som ges ut på det egna förlaget Svenska Ord, och funderar på vad han skall göra härnäst. Den gamla vedbon har fått dörr från köket och blivit kontor där hans närmaste medarbetare håller ordning.

Hasse Alfredson kommer runt tio nästan varje dag till Skrivstugan, han åker buss och tunnelbana från hemmet ute på Lidingö på morgonen och är hemma igen kring tre - fyra på eftermiddagen.

Det var här i Skrivstugan som Hasse Alfredson flyttade in med sin fru Gunilla 1956. Hyran var 24 kronor i månaden och Hasse – som växt upp i Helsingborg men läst och spexat på universitetet i Lund – hade just börjat arbeta på Radiotjänst, senare Sveriges Radio, och där träffat Tage Danielsson.

– Tage och jag var olika både kroppsligt och själsligt, berättar Hasse Alfredson. Men vi hade samma inställning till politik och det är bra att vara två om man skall hitta på roligheter utan att förfalla till det privata.

"Tage sopade taket när han kom in"

När barnen Alfredson föddes flyttade familjen till ett annat hus men den röda stugan blev kvar först som sommarställe och sedan som skrivstuga för Hasse och Tage. Det var trångt och lågt i tak för långe Tage men perfekt för skrivandet.

– Tage sopade taket när han kom in, säger Hasse och förklarar hur de satt när de arbetade:

Tage vid ett bord med skrivmaskin vid fönstret och han själv på en stol vid väggen.

Det var Vietnamkrigets tid men Hasse och Tage höll sig – trots sitt engagemang mot kriget – borta från det i skrivandet.

– Det var helt enkelt svårt att hitta på lustigheter om det, säger han.

Allt framstod som så kvickt och lätt, särskilt med Lindeman- improvisationerna som till sist blev över 1200 framförda vid revyerna. Men det var ett disciplinerat skrivarbete bakom framgångarna.

– Vi skrev mellan nio och fem och aldrig på kvällar eller nätter, berättar Hasse Alfredson. Vi testade inte heller det vi skrev på några i förväg, bara direkt på publiken.

När Tage Danielsson dog 1985 försvann den självklara och nära partnern efter trettio år, det var ett svårt slag för Hasse Alfredson som fortsatte ensam vidare. Men det blev samarbete med många andra stora, bland dem Povel Ramel som numera också är borta.

Uppskattar Killing-gänget

Hasse Alfredson tycker dock inte att allt var bättre förr, han säger att Killing-gänget tillhör dem som han uppskattar. Så finns också sonen Thomas Alfredson med i gänget, nu är både han och brodern Daniel kända filmregissörer som sedan länge står på egna, stadiga professionella ben. De har, säger deras pappa, gått sina egna vägar och skaffat sina egna jobb.

– Men när de var små var de ibland med på mina filminspelningar, säger Hasse Alfredson. Fick hjälpa till lite grand. Thomas var med i filmen Picassos äventyr och Daniel var ängel i Den enfaldige mördaren. Daniels första roll var i Mosebacke monarki med repliken ”farbror luktar pilsner.”

Han gläds över sönernas framgångar men känner inte att han orkar göra något nytt eget.

– Kraften att göra film har tagit slut, säger han. Idéerna kommer inte längre lika enkelt. De kom oftare förr. Det är fånigt att de inte är kraftfullare.

Men med detta sagt kommer idéerna ändå som på ett pärlband. Miljöengagemanget har alltid funnits där och nu är det bland annat vindkraften som han funderar över.

– Folk tycker illa om vindkraftverken, säger han. Men jag tycker att de är lika vackra som de gamla vindmöllorna, fast de gör mer väsen.

Hasse Alfredsons tanke är att propellerns läge skulle kunna ändras och att de ”gator” med stolpar för elledningar som redan finns skulle kunna utnyttjas. I stället för miljoner i investeringar för varje vindkraftverk kunde det bli tal om några tusenlappar.

– Och det kan i alla fall inte bli fulare, på- pekar han.

Han kan fortfarande bli upprörd, rent av riktigt förbannad, över orättvisor och över att en hel del av världens politiker är ”dinga i bollen”.

– Karl Marx sade att religionen är opium för folket. Det är konstigt att religion på 2000- talet kan egga upp folk. Hur kan de tro att Gud bryr sig om mössor och slöjor? Det är enfaldigt!

Hasse Alfredson säger att han numera gör ”så lite som möjligt” och att han njuter av att vara tillsammans med sönernas och juridikstuderande dottern Sofis barn.

– Det är roligt att lyssna på barnbarnen, att bara prata med dem, säger han.

"Min insats består av att köra motorgräsklipparen"

Somrarna tillbringas sedan många år i huset utanför Tomelilla, bondgården som användes för filminspelningar såldes efter Tage Danielssons död. Hustrun Gunilla tycker om att odla och får sitt lystmäte både i Skåne och i trädgården kring huset på Lidingö.

– Huset ligger åtta minuter från systemet och min insats består av att köra motorgräsklipparen, säger han.

Hasse Alfredson gillar att läsa men konstaterar att dagstidningarna blir mindre och mindre och delas upp i bilagor som ligger spridda över huset.

– En bilaga ligger i köket, en på toaletten och en i sovrummet. Det blir mindre text och större bilder och snart får man väl ned hela tidningen i plånboken.

Han önskar att idéerna skulle rinna till igen nu när han börjar tycka att de sinar och kanske var det ändå bättre förr eftersom ”då var jag yngre”.

Men vad är det bästa med att vara äldre?

Hasse Alfredson funderar och säger till sist:

– Det skulle i så fall vara att man är närmare utgången.

 

Detta reportage publicerades ursprungligen 28 juni 2009 i GP och återpublicerades 10 september 2017 med anledning av Hans Alfredsons bortgång.