Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hanna Hellquists krönikor i Dagens Nyheter finns nu samlade i en bok.

Hanna Hellquist: "Jag skriver för kvinnor"

13 års krönikor i en 750 sidor tjock volym. Hanna Hellquists texter finns nu i boken En tryckare på Blue Moon Bar.

Radiojournalisten och krönikören Hanna Hellquist har samlat 13 års krönikor i Dagens Nyheter i volymen En tryckare på Blue Moon Bar.

Boken innehåller 600 krönikor från 2003 till 2015. Vad kände du när du läste igenom dem?
– Jag blev glatt överraskad, jag hade glömt många. Dessutom fick jag en annan bild av mig själv. Jag har haft en känsla av att jag är en slarvig person som typ haft turen att bli publicerad, men det är helt fel, jag skriver av en anledning. Det är djävligt viktigt för mig att skriva.

Vad vill du uppnå?
– Jag skriver för kvinnor, och jag vill vara solidarisk med dem, inte sätta mig på höga hästar. Jag är en kompis, en bra kompis som inte spär på kraven som finns på kvinnor.

Kan du ge något exempel på de kraven?
– Jag har nyligen skrivit en krönika om att kvinnor ofta känner sig tvungna att släta över och rätta till när det blir dålig stämning. Det försöker jag själv ta mig ifrån. Nyligen frågade en expedit mig om jag gravid, vilket jag inte är. Det blev väldigt tryckt stämning, men jag bara lämnade butiken. Jag tog inte ansvaret att lösa situationen för expediten genom att säga något överslätande och skämtsamt.

Idéhistorikern Karin Johannisson har skrivit förordet till En tryckare på Blue Moon Bar. Hon beskriver dig som en själviakttagare. Stämmer det?
– Ja, den termen är helt ny, den känns mycket bättre än självutlämnande, som alla annars använder om mig. Det låter som om man inte har någon kontroll över sitt skrivande, som om det inte är en medveten taktik att utgå från sig själv.

Din allra första krönika handlar om herr- och damcyklar, och det ologiska i hur de är byggda. Hur kom den till?
– Jag kände att den första texten skulle handla om något som är viktigt, och jag läste genusvetenskap just då. Det här kan jag säga någonting om, tänkte jag. Hur vi konstruerar kön och saker till olika kön.

Du bloggar också, på tidningen Land (land.se). Vad skiljer det skrivandet från krönikorna?
– Där finns inget krav på längd, där säger jag bara det jag har att säga, varken mer eller mindre. Där kan jag lägga ut en bild från när jag var på drejkurs, punkt slut.

Vad gör du i sommar?
– Jag är i Grums i Värmland, där jag har sommarställe tillsammans med mamma. Jag ska kanske göra om en kattvind till toalett åt mamma. Om hon vågar, hon är rädd för vattenskador.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.